Edvard Hollertz – med sina vanligtvis kloka inlägg – väckte stor förundran med sin krönika på NT:s ledarsida (8/12) ”Skydda skog för skogsbruk”.
Han uttryckte sitt stora bekymmer över förslaget om bildandet av ett naturreservat för ett 15 ha stort område med 150– 200-årig bergbunden skärgårdstall på Södra Finnö i Sankt Anna skärgård. Hollertz säger sig slå vakt om svenskt skogsbruk och lutar sig mot en LRF-rapport (Lantbrukarnas Riksförbund), som påstår att Sverige med råge (?) uppnått sina internationella åtaganden om skydd av natur.
Argumenten har ett skrämmande släktskap med uttalanden från Brasiliens president Bolsonaro. Även han värnar om Amazonas jordägare och anser dessutom att miljöpolitiken ”kväver landet”.
LRF antyder med avancerad sifferexercis att Sverige har gjort tillräckligt för att nå internationella åtaganden. Rapporten har av många experter blivit starkt ifrågasatt. Bland annat döljer den effektivt det viktiga syftet med naturskyddet, det vill säga att bevara den naturliga miljön för alla former av växter, djur och svampar.
Att Sverige behöver skärpa sina insatser är tydligt då regeringen nyligen fått kritik från EU-kommissionen för sitt begränsade skydd av arter och natur.
Att skydda naturen är mer än någonsin en livsnödvändighet – för vi är helt beroende av den. Det vimlar just nu av larm om förlust av växter och djur, som är så dystra att de kan vara lite jobbiga att ta till sig. En tysk studie från 2017 visar på en 75-procentig förlust av biomassan av flygande insekter under en period på 27 år. New York Times varnar för en global insekts-apokalyps. Enligt IPBES (internationell forskarpanel för biologisk mångfald) senaste rapport riskerar viktiga ekosystem och runt en miljon djur- och växtarter att slås ut globalt. Är det inte fel att i sådant sammanhang riskera att skyddsvärd och känslig skärgårdsskog ersätts av monoton produktionsskog?
Det var mot bakgrunden av alla larm om utarmad natur, som EU-kommissionen i somras presenterade ett förslag till en ny EU-strategi för biologisk mångfald. I strategin föreslås bland annat att skydda 30 procent av både land- och havsområden, bindande mål för att återskapa viktiga naturmiljöer och ett ökat fokus på hållbart brukande.
Sammanfattningsvis: Vi har verkligen inte råd att förlora de sista och kvarvarande spillrorna av skyddsvärd skog i Sverige. Speciellt om det gäller en myllrande skärgårdsnatur med skog som det tar 150–200 år att etablera.