Videon är inte längre tillgänglig
Norrköpings eklandskap hör till de mest värdefulla i landet, de är en rest av tidigare mer sammanhängande miljöer. Eftersom utarmningen av dessa gått långt i övriga Europa är därmed Norrköpings månghundraåriga ekar av internationell betydelse. Här har Norrköpings kommun ett särskilt ansvar.
Länsstyrelsen föreslår att gröna förbindelselänkar (gröna korridorer) ska knyta ihop de utspridda, fragmenterade områdena. Det är nödvändigt för att rariteter som läderbaggen ska kunna förflytta sig mellan de isolerade ekdungarna och på så sätt undgå utrotning.
En del ekområden är skyddade som naturreservat och andra som Natura 2000 områden. De sistnämnda regleras enligt EU:s ambitioner att bevara värdefull biologisk mångfald. Syftet är att hejda utrotningen av djur och växter knutna till gamla ekar, genom att hindra att deras livsmiljöer förstörs eller blir för små.
Naturskyddsföreningen Norrköping har tagit del av Länsstyrelsens remiss i ärendet. Vi anser att det är oerhört viktigt att ge hotade arter möjligheter att sprida sig och leva vidare i bärkraftig omfattning. Nätverket av föreslagna gröna spridningsstråk är endast 372 hektar, och det inkluderar redan skyddade områden. Redan idag är cirka 100 hektar skyddat som reservat och Natura 2000 på Händelö.
I förslaget till bevarandeplan finns också så kallade påverkansområden om sammanlagt 1 780 hektar. Kommunens tolkning är att dessa inte får exploateras. Den oron är knappast befogad då påverkansområden endast innebär att aktiviteter som anläggande av bostäder eller industrier måste ske med särskild hänsyn till de naturvärden som är kopplade till ekens ekosystem. Det innebär inte att en död hand läggs över påverkansområdena. Men åtgärder som kan medföra skada på värdefulla ekar eller som försvårar djurens spridning behöver undvikas. Det står tydligt i Länsstyrelsens plan. Påverkansområdena är 1780 hektar stora, alltså inte 2200 hektar, som kommunen hävdar i en artikel i NT 20 april.
Vi har förståelse för att kommunstyrelsen är orolig för att Länsstyrelsens bevarandeplan ska skapa problem för nybyggnation och nyttjande av mark för industrier. Vi ser dock att dessa intressen går att kombinera med skyddet av ekarna. Därför är det värdefullt att ett möte mellan parterna kommer till stånd, där det kan klargöras för kommunen vad bevarandeplanen innebär.
Fyra olika områden behandlas i Länsstyrelsens utredning: Borg, Ingelsta, Malmölandet och Händelö.
Endast i Händelö kan tillståndet anses gott eftersom antalet hålekar idag är tillräckligt och en tillräckligt stor areal mark sköts för att bevara naturvärdena. I övriga tre områden behöver befintliga ekvärdekärnor bindas samman med gröna spridningsstråk som gör att vedlevande arter som hålträdsklokrypare och ekoxe kan sprida sig mellan områdena. I Ingelsta behöver dessutom arealen ekvärdekärnor öka, förslagsvis i spridningsstråken.
Vi måste ta det ansvar som Norrköpings kommun har för att bevara och skydda oersättliga ekmiljöer med deras biologiska mångfald. Det går att kombinera med stadens utveckling.