Samma känsla kan man, som kommunpolitiker, få i dessa dagar när en ändlös rad av dåliga panikbeslut pressas igenom av stressade majoritetsföreträdare. Det är en systemförändring som pågår i det tysta, där man steg för steg monterar ner själva grunden för den svenska välfärdsmodellen. Vi faller. Och ingen vill prata om vad som händer när vi slår i marken. 

Det är ute i landets kommuner som den största delen av välfärden finns. Här finns allt det vi tillsammans en gång byggt upp; äldreomsorgen, skola och förskola, personlig assistans, daglig verksamhet, färdtjänst, fritidsgårdar och så vidare. Den absolut största delen av det kommunala uppdraget är lagstyrt. Som grund för lagstiftningen finns viktiga principer, som solidaritetsprincipen, behovsstyrning och ett tydligt rättighetsperspektiv. Principer som idag utmanas och urholkas.

I Söderköping valde de styrande partierna att chockhöja färdtjänsttaxan förra året. Vi vet vilka konsekvenserna blev.

Höjningen slog hårt mot en redan utsatt grupp med små ekonomiska marginaler. Nu ligger, inför kommunfullmäktige i november, ett förslag om ytterligare en höjning. Det betyder att S, M och KD väljer att höja färdtjänsttaxan – inte bara en utan två gånger - mitt i en ekonomisk kris. 

Samtidigt höjer man också avgiften till Kulturskolan, Focus fritidsgård och simskolan. Det ligger utöver detta också en lång lista på ”strukturella förslag för ekonomi i balans” där ett av de mer hårresande förslagen är att hemtjänsten inte längre ska utföra serviceinsatser i form av hjälp med städning. Personer med hemtjänst ska istället hänvisas till ”näringslivet”. Man häpnar!

Avgiftshöjningar och försämringar tvingas igenom med argumentet att den så kallade självfinansieringsgraden ska öka, det vill säga en större del av kostnaden ska läggas på den enskilde. Det strider mot solidaritetsprincipen som bygger på att vi gemensamt tar kostnader genom den skatt vi betalar, och har betalat under ett helt yrkesliv. Det är solidaritetsprincipen som gör att jag inte behöver lägga undan pengar till en operation utan kan lita på att jag, den dag jag behöver den, kan få den oavsett privat ekonomi. Välfärd efter behov – inte plånbok. En princip vi måste klara av att värna, även i tider av ekonomisk kris.

Söderköpings kommun befinner sig i ett ekonomiskt bekymmersamt läge. Som en följd av detta aviserade de styrande partierna nyligen en skattehöjning. Den behövs, men kommer alldeles försent. Under många år har styrande partier i Söderköping valt att inte röra skattesatsen, vilket gjort att Söderköping legat på en nivå som varit betydligt lägre än andra jämförbara kommuner. Det har gjort att kommunen, genom långvarig underfinansiering, dragit på sig merkostnader.

En ekonomi i balans uppnås inte genom att offra viktiga principer på den enskilde kommuninvånarens bekostnad. Den kan bara uppnås genom långsiktigt hållbara beslut och ett realistiskt budgetarbete. Först när detta finns på plats kan vi sluta falla och landa på fötterna.