Det enklaste sättet att dölja utebliven kostnadskontroll är att be oss medborgare om mer pengar. I Norrköping har vi en styrande Kvartett som vill spendera, när vi i stället behöver en politisk majoritet som vågar prioritera.
C, FP och KD kommer aldrig att bli bättre än S när de väljer att höja skatter, försvåra för företagande och därmed för människor att jobba. Kvartetten förstärker Stefan Löfvens politik och bekräftar att höjda avgifter och skatter är vägen till ökad tillväxt.
För mig handlar politisk styrning om prioriteringar. Innan man tar beslut om att be människor betala mer måste man först försäkra sig om hur de pengar som finns används. Kan de gemensamma skatteintäkterna hanteras annorlunda för att nå bättre resultat?
För några år sedan beslutade den borgerliga majoriteten i landstinget att höja skatten. Skattehöjningen föregicks av en intensiv planering för att rusta regionen med investeringar i fastigheter. Dåvarande majoritet ansåg det orimligt att hämta hem kostnadsökningen utan en verksamhetsbesparing med bibehållen skattenivå. Flera år innan beslutet om skattehöjning togs hade betydande effektiviseringar genomförts. Nästa steg skulle innebära en reducering av utbudet. Har Kvartetten genomfört något sådant strukturerat analysarbete?
Jag har uppfattat i debatten att Kvartetten och tidigare S-majoriteter förmedlat satsningar på ”extra allt” inom skola och äldrevård. Är det inte korrekt? Dessutom har jag fortfarande inte fått ett ärligt svar varför Kvartetten benämner årets tillskott av pengar som ”satsningar”? För hur kan satsningar vara satsningar när de tillförda pengarna inte ens täcker nuvarande underskott?
För mig handlar det inte om vilket parti som kan avsätta mest pengar utan istället om vem som bäst hanterar gemensamma skatteintäkter. Det spelar ingen roll hur mycket pengar som lyfts in i en organisation om vi inte vet vart pengarna tar vägen. Vi borde rett ut var kostnadskontrollen brister innan ni bett medborgarna om mer pengar.