Ingen kommun vill betala för tomma skolbänkar

Sverigedemokraterna ser inte att vi sparar på skolans verksamheter och innehåll genom att minska antalet tomma platser.

Det här är ingen tävling, mellan styret och oppositionen, utan ett sätt att få vår skolverksamhet att bära sina kostnader och inte ligga på ständigt underskott, skriver Gunilla Hellberg (SD), ledamot i utbildningsnämnden.

Det här är ingen tävling, mellan styret och oppositionen, utan ett sätt att få vår skolverksamhet att bära sina kostnader och inte ligga på ständigt underskott, skriver Gunilla Hellberg (SD), ledamot i utbildningsnämnden.

Foto: Privat

Debatt2023-04-19 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att öka delningstalen, det vill säga fylla klasserna, och se till att minska underskottet som tomma platser för med sig, borde vara en självklar politik. Varför har inte detta gjorts tidigare kan man ju undra.

Utbildningsnämnden har gått med ett inbyggt underskott i flera år och nu tänker Borgerlig Samverkan tillsammans med Sverigedemokraterna åtgärda detta. Pengarna behövs i budgeten för att anställa fler behöriga lärare, kompetensutveckla och inte minst öppna en resursskola för elever med NPF. Vi ser också att vi behöver särskilda undervisningsgrupper och professionella mentorer för att avlasta lärarna. Att ha 1400 tomma platser som kostar miljoner, när vi dessutom har ett vikande elevunderlag, går inte att försvara.

Naturligtvis vet vi i utbildningsnämnden precis var de tomma platserna finns och exakt hur många de är. Vi vet också exakt vad detta kostar oss. Samma information finns att tillgå för oppositionen och allmänheten. Vi vet också vilka skolor som har delningstal som gör att verksamheten går runt (minst 25 elever per klass) och vi vet vilka skolor som har kö, där alltså fler elever vill gå.

Vi och oppositionen vet också vad varje skolplats kostar. Vi vet dessutom att ju större underskott Utbildningsnämnden har desto mer måste kommunen gå in och kompensera friskolorna. 

Varför ingen sett över verksamheten tidigare och gjort något åt situationen är märkligt. Kanske ville man skjuta problemen framför sig och trodde på att det skulle födas fler barn, att eleverna som valt friskola skulle komma tillbaka, eller att invandringen fortsatt skulle öka. Prognoserna kan vara svåra att göra. 

Vad gäller frågan om skolpaviljongerna så bör de avvecklas, där det går, elevantalet är dock ojämnt fördelat över tid och i vissa bostadsområden mer än andra. En vinst kan finnas med paviljonger om vi har ett kraftigt ökat elevantal på kort sikt, till exempel vid nybyggnation av ett område, men det är inget vi strävar efter. Paviljongernas vara eller icke-vara är därför också med i översynen. 

Optimal lokalanvändning är en viktig sak. Rent logiskt blir det ju också en följd av vår politik, där vi vill undvika tomma elevplatser (en för stor kostym) eftersom det är mycket kostsamt och inte försvarbart. 

Till sist, det här är ingen tävling, mellan styret och oppositionen, utan ett sätt att få vår skolverksamhet att bära sina kostnader och inte ligga på ständigt underskott. 

Ingen kommun, inga skattebetalare, vill betala miljoner för outnyttjade skolplatser när pengarna behövs i verksamheten. Sverigedemokraterna ser hellre fler behöriga lärare i skolan än en massa tomma stolar.