Världsbilderna mellan politiken och professionen har uppenbarligen gått isär. Mycket. Nu behöver två bilder bli en.

Vårdcentralerna är basen i hälso- och sjukvården och den naturliga ingången till vården. Alla listade patienter behöver känna trygghet i att de får tillgång till en god och tillgänglig vård på sin vårdcentral. Så långt är politiken och verksamheterna helt överens. Hur ser det då ut? 

Distriktsläkarföreningens ordförande Marina Tuutma efterfrågar regionpolitikernas systemlösningar snarare än detaljförslag på specifika sjukdomar som vården ska screena för. 

”Vi vill att de (politikerna) i stället ska ge förutsättningar för professionen att genomföra sitt jobb. Den allra viktigaste arbetsmiljöfrågan är att inte ge primärvården några ytterligare uppdrag innan kompetensförsörjningen är säkrad.”

Citatet liknar de från allmänläkare i Östergötland.  Under lång tid har varningsropen haglat: ”Vi mäktar inte med”, ”Fler arbetsuppgifter kan inte påföras nu”, ”Vi har inte kapacitet att ta emot fler patienter på vår vårdcentral nu”.

Är situationen på vissa vårdcentraler verkligen så illa? Här behöver två världsbilder bli en.

Vårdvalet innebär att du som patient har friheten att lista dig på den vårdcentral du själv vill. En bra valfrihet, men om patientinflödet inte går att stoppa fastän verksamheten inte kan utökas mer? På Åby Vårdcentral har det skapat en så kraftig obalans att antalet patienter är dubbelt så många som verksamheten och antalet läkare är dimensionerade för. Vårdtyngden är dessutom större hos de som aktivt listar om sig. Nu har det passerat 13 500 listade patienter som ska fördelas på distriktsläkare motsvarande fem heltidstjänster samt ett par under utbildning.  2 200 patienter per allmänläkare, jämfört mot riktvärdet på 1 100. Siffran ökar lite varje vecka och Åby är bara ett exempel. 

Först arbetar all personal lite hårdare och effektivare. Man springer lite fortare, prioriterar bort lite hårdare. Men pålistningen fortsätter. Telefontillgängligheten sjunker. Patientnöjdheten sjunker. Allt det kvalitativa visionära arbetet, patientkännedomen och helhetstänket blir nedprioriterat. Akut­tiderna upptar allt större del av arbetstiden och väntetiderna ökar då för övriga tidsbokningar. Arbetsglädjen och stoltheten över en kvalitativ verksamhet övergår i stress och otillräcklighet. Någon slutar och trycket ökar ytterligare. 

Region Östergötlands politiker måste häva den nuvarande situationen och vidta kraftfulla åtgärder. De behövs mer än någonsin för att axla östgötarnas vårdbehov. 

Konkreta åtgärder 

• Omgående listningsstopp (med undantag för det egna geografiska upptagningsområdet) för vårdcentraler med hög belastning. 
• Arbetsro för samtliga vårdcentraler. Inga utökade krav och pålagor, om det inte garanteras motsvarande personella resurser. 
• Tillitsbaserad styrning, så att professionen får arbeta utifrån kvalitetsmål. Politiken ska inte detaljstyra arbetet utan fokusera på systemlösningar och den långsiktiga kompetensförsörjningen.
• Förstärkt handlingsplan för fler läkare på vårdcentralerna.
• Konkret politisk handling, för en rimligare patientbelastning på regionens vårdcentraler.

En alltför hög patientbelastning är inte försvarbart varken mot patienterna eller personalen. Det är hög tid för politiken att agera. Med systemlösningar, inte detaljförslag.