En del av er har kanske läst den debattartikel jag skrev för en tid sedan. Den handlade om att jag saknar förslag på centrala besparingar, på högsta chefsnivå, när kommunen måste spara mångmiljonbelopp. Lars Stjernkvists svar på den faktiska frågan lyser fortfarande med sin frånvaro. Tycker han att det är bättre att spara ute i skolor och äldreomsorg än på kontoren centralt? Under tiden jag väntar på ett svar har jag tänkt vidare på hur socialdemokrater tycks uppfatta ansvarstagande.
S och M hävdar ofta att båda partierna vill och kan ta ansvar för olika situationer. Lokalt har S under flera års tid försökt att underminera vår ansvarsförmåga genom att hävda att vi inte har några vänner att ta ansvar tillsammans med. När det nu krävs tuffa beslut för att klara äldreomsorgen så är det tydligt att S kompisar inte är tillräckligt många. Kvartetten i vård- och omsorgsnämnden har inte själva mandat nog att rösta igenom de besparingsförslag som S lagt på bordet.
I brist på kompisar i den koalition man styr hade jag själv försökt förhandla med oppositionspartierna. S tycks istället ha en helt annan taktik; de försöker härska och skrämma samtidigt som de vill klistra på oppositionen, främst oss, ett ansvar som faktiskt ligger hos S själva.
Låt mig problematisera; S har gjort ett medvetet val att styra i minoritet och det är givetvis fullt möjligt så länge inte alla oppositionspartier röstar emot deras politik. Men när det händer så kan det aldrig vara någon annans ansvar än deras eget att leda förhandlingar som leder fram till majoritetslösningar. Jag vet ju inte exakt hur regeringen jobbar men jag har svårt att tro att statsminister Löfven sitter och väntar på att Ulf Kristersson ska lösa statsministern problem. Fast det kanske är en dålig jämförelse eftersom regeringen sällan löser några problem men det är en helt annan artikel.
Vi har nu sett en rad artiklar där S lokalt anser att vi är oansvariga när vi säger nej till deras förslag. Jag själv är förvånad över att de är så tagna på sängen över att vi säger nej till planekonomiska besparingspaket som enbart innehåller åtgärder som begränsar valfrihet för äldre och konkurrerar ut privata vårdbolag till förmån för gamla kommunala strukturer.
Vi har egna förslag som går i en mer marknadsliberal riktning. Det är inga nya förslag. Vi fortsätter att driva den linje som vi haft i flera år; vi vill se fler aktörer inom både hemtjänst och särskilt boende. Vi vill ge undersköterskorna mer flexibel arbetstid och vi vill säkerställa att undersköterskor ges möjlighet att arbeta med omvårdnad före andra arbetsuppgifter. Dessutom kräver vi besparingar på central nivå för att värna den personal som jobbar direkt på golvet.
Jag har funderat en del på hur idén att skylla bristen på ansvarstagande hos oss ens uppkom? För det är en rejäl tankevurpa. Är det så att S automatiskt skulle se sig som oansvariga om rollerna var ombytta? Jag menar om jag var kommunstyrelsens ordförande och Lars Stjernkvist (S) var oppositionsråd. Det är ju i sig en intressant signal inför nästa mandatperiod som skulle kunna innebära att varje gång Stjernkvist säger nej till moderata förslag så är han oansvarig. Men å andra sidan; eftersom Stjernkvist alltid tar sitt fulla ansvar skulle det bli mycket moderat politik genomförd.
Kan vi inte ha lite sans i debatten? Ansvar tar alla partier genom att lägga fram egna förslag till förbättringar inom välfärden. Samsyn når vi genom samtal och förhandling – inte genom utstuderad härskarteknik.
Sophia Jarl (M), oppositionsråd Norrköpings kommun