Apropå

"Nu kan det gamla huset komma att rivas" NT 23/12

 Argument som att förfallet skulle ha gått för långt, samt att frågan hade diskuterats politiskt var grunden för sitt ställningstagande. Märk av vår förvåning att vi inom Vänsterpartiet varken varit delaktiga in någon politisk diskussion eller fått tagit del av något underlag som bekräftar kommunalrådets rivningstyckande.

Men tyvärr är detta förfarande inget nytt inom Valdemarsviks politik, att politiska beslut förankras inom små forum, formella som informella, med i bästa fall kort information i kommunstyrelsen är att för förekommande. Är vi nöjda med detta, nej. 

De gemensamt ägda tillgångarna i kommunen hanteras i endast undantagsfall respektfullt och transparant, så politiken, oavsett tillhörighet, kan ta ställning till åtgärd och beslut. Ett föredömligt ärende är försäljningen av Valdemarsviks g:a stationshus, där ett kulturhistoriskt underlag sammanställts av profession innan beslut av ändring av detaljplanen. 

Vi inom Vänsterpartiet har nu under ett antal år försökt få kommunen att inventera och skapa en åtgärdsplan för kommunens egna ägda kulturhistoriska byggnader – och ja, det är många. Vi kommer troligtvis bli bönhörda till viss del via en tidigare i motion i frågan.

Så vi får ta fram det gamla uttrycket ”skynda långsamt” angående Sahlinshuset. Man kan konstatera att förfall fortlöper om inget underhåll göres, men där är Sahlinshuset inget undantag, förfallet fortlöper på alla de kulturhistoriska byggnader kommunen äger, det finns ingen vilja i att hålla dem i stånd. Hur är då läget med Sahlinshuset? Utifrån ett professionellt utlåtande – ingen aning, för det vet inte politiken, ingen sådan utredning är beställd av förvaltningen. Om man själv betraktar huset utifrån så verkar huset kunna stå minst en generation till.

Att riva med ett icke professionellt beslutsunderlag är inget som vi står bakom. Valdemarsviks kommun, oavsett politisk färg i styret, måste kunna hantera sitt kulturhistoriska arv professionellt och inte via eget tyckande. Kommunens små orter har tillkommit genom olika verksamheter; sjöfart, jord- & skogsbruk, industri och handel, tillsammans med arbetarrörelserna. De kulturhistoriska byggnader som nu finns kvar är fragment av det förgångna och ska hanteras varsamt. En kommun utan en koppling bakåt i tiden förlorar mycket av sin identitet och värde.

Vi förutsätter att Lars Beckman lyfter detta ärende i kommunstyrelsen, så att ett statusläge för Sahlinshuset kan beställas av förvaltningen innan vidare gång i frågan.