Resursfördelningen till skolorna har fått underkänt

Vilken skola man går i ska inte påverka ens förutsättningar att klara skolan. Idag skiljer sig ersättningen åt så mycket mellan Norrköpings skolor att detta inte gäller.

Flera skolenheter med låg strukturersättning har år efter år svårt att få ekonomin att gå ihop. Det vittnar om ett systemfel i resursfördelningen, och de som blir lidande är Norrköpings elever, skriver Simon Johansson och Ingrid Cassel. Genrebild.

Flera skolenheter med låg strukturersättning har år efter år svårt att få ekonomin att gå ihop. Det vittnar om ett systemfel i resursfördelningen, och de som blir lidande är Norrköpings elever, skriver Simon Johansson och Ingrid Cassel. Genrebild.

Foto: Alexander Olivera/TT

Debatt2021-12-06 19:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skolor med hög andel elever med medelklassbakgrund missgynnas till den grad att flera av dem har svårt att klara sin basbemanning och få ekonomin att gå ihop. Det är obegripligt att Socialdemokraterna fortsätter försvara systemet, trots att det varken är rättvist eller ändamålsenligt.

I november beslutade Utbildningsnämnden i Norrköpings kommun om sin internbudget för 2022. Den viktigaste budgetfrågan för att Norrköpings skolor ska klara sitt viktigaste uppdrag – att alla elever klarar skolan – är resursfördelningen. Hur mycket pengar varje skolenhet har till sitt förfogande avgör om man kan klara en basbemanning, anställa lärare med rätt kompetens och i vilken utsträckning elever med behov av extra anpassningar kan förses med det stöd de behöver.

Resursfördelningsmodellen bärande delar är två: dels volympengen där skolor får en viss ersättning för varje elev. Dels strukturpengen som gör att vissa elever bär med sig ytterligare ersättning till sin skola baserat på föräldrarnas utbildningsnivå.

Vi moderater har i många år hävdat att strukturpengen är för hög och vill istället föra över en större andel av ersättningen på volym. Flera skolenheter med låg strukturersättning har år efter år svårt att få ekonomin att gå ihop. Det vittnar om ett systemfel i resursfördelningen, och de som blir lidande är Norrköpings elever.

Förutom kommunens egen strukturpeng finns dessutom ett riktat statsbidrag för likvärdighet som fördelas på liknande grunder som strukturpengen. Skolor med hög strukturersättning får alltså trippelt betalt för socioekonomiskt svaga elever: volympeng, strukturpeng och statsbidrag. Och det är inga småpengar vi talar om: för grundskolan 86 miljoner i strukturersättning och 80 miljoner i statsbidraget för likvärdig skola under 2022.

Som en del i budgetarbetet hade nämnden uppdragit åt en extern konsult att utreda om Norrköpings resursfördelningsmodell är ändamålsenlig. Utredningen bekräftade det vi moderater så länge har sagt: volympengen är för låg och strukturpengen för hög. Enheter med låg strukturersättning har inte tillräckliga förutsättningar att klara sitt uppdrag.

Vid novembermötet föreslog Moderaterna i Utbildningsnämnden att 40 miljoner kronor skulle omfördelas från struktur till volym. Socialdemokraterna valde däremot att blunda för utredningens resultat och dömde ut den som ofullständig. Vi kan inte tolka Socialdemokraternas agerande som annat än att utredningen helt enkelt inte visade vad man ville se.

Att omfördela resurser från struktur till volym är nödvändigt för att alla enheter ska ha tillräckliga resurser för att eleverna ska klara skolan. Detta gäller inte minst mindre skolor som ofta ligger på landsbygden. Vidare ska stödinsatser till barn med behov av extra anpassningar bekostas av volymersättningen. Skolans förutsättningar att möta alla elevers behov skulle därmed förbättras med ökad volympeng – vilket stärker likvärdigheten i Norrköpings skolor.

Det är en sak att Socialdemokraterna år efter år viftar bort Moderaternas argument för att förändra resursfördelningen, men att döma ut en objektiv utredning som har genomfört sitt arbete på kommunens uppdrag är att blunda för verkligheten. Dagens fördelning mellan volym och struktur har fått underkänt. Nu behöver politiken göra sin läxa och förändra den.