Men när jag nu ser de neddragningar av landsbygdstrafiken i Norrköping som regionpolitikerna i Trafik- och samhällsplaneringsnämnden har beslutat – med några få reservanter från V och SD – inser jag att de faktiskt menar det de säger.
Med ambitionen att nå det strategiska målet: ”Kollektivtrafiken – ett positivt sätt att resa. För medborgaren, samhället och miljön.” lyckas de beröva 50 000 resenärer och skattebetalare all rimlig och säker kollektivtrafik, tvinga ut skolungar och gamla artrostanter på flerkilometerlånga vandringar/cykelturer (om de vågar) längs smala tvåfiliga landsvägar utan vägrenar eller belysning och med fullastade långtradare strykande längs låren med fem minuters mellanrum när Billeruds massavedsmottagning är som intensivast. Man kan inte annat än beundra politikernas mod – de måste ha nerver av stål.
Och detta hjältedåd motiveras med att 70 000 andra – som redan har mycket bättre kollektivtrafik – ska lockas av ännu fler linjer, ännu tätare mellan turerna, ännu kortare resvägar – en omvänd Robin Hoodprincip.
Med de förändringar som träder i kraft 1 juni drömmer regionens politiker om att cirka 70 procent av alla ”motorburna resor” ska ske med egen bil/mc/moppe 2030. Då har de nått målet ”– ett positivt sätt att resa. För medborgaren, samhället och miljön”. Det hade varit hederligare om de åtminstone sagt rent ut: Alla ni som inte kan, får, vill köra bil kan ta och packa ihop era pinaler och dra. Utanför tätorterna Norsholm, Kimstad och Skärblacka har ni inget att göra – där ska bara motorburna bo. Och miljön kan ni fett glömma.
Förstår inte regionpolitikerna vad de beslutar? Låter de sig förföras av tjänstemannaunderlagens semantiska smetighet: ”… på vissa ställen kommer Närtrafiken snarare erbjuda bättre resandemöjligheter än den nuvarande linjetrafiken”. Vad heter hen – som får det bättre? Det är i alla fall ingen av de närmare 1000 berörda i Vånga eller de 280 Ljusforsborna, som efter 1 juni kan se den enda kvarvarande bussen – Finspång-Kimstad – susa förbi på väg 215 utan att stanna.
Eller är det som VD:n försäkrade vid ett möte häromsistens: Politikerna vet! Och de har sagt att linjelagd kollektivtrafik inte är nödvändig för landsbygdsutvecklingen utanför vissa ”noder” och Vånga är inte en sådan. (Vilket motsägs av Norrköpings vanmäktiga protester mot nedläggningarna).
Därmed kan Trafik- och samhällsplaneringsnämnden nöja sig med ett beslutsunderlag som består av vilseledande ”reseräkningar” och kundnöjdhetsmätningar, som är resultatet av decennier av att ”skala lök” – att plocka bort de linjer, hållplatser och turer som har minst antal åkande – och tvinga de resande att ta sig till hållplatser längre bort. Om de inte tar bilen eller stannar hemma och de tillfrågas inte i kundnöjdhetsundersökningarna.
Jag vill inte tro att de politiker vi satt att styra samhällsplaneringen i Östergötland inte har andra visioner för framtidens kollektivtrafik än att öka Östgötatrafikens marknadsandel med tolv procent baserat på prognoser om hur mycket man kan vinna (343 300 kr!?) med den primitiva strategin ”den som har han ska få”(Matt 13:12).