Arbetet som distriktsläkare är intressant och stimulerande. Patienterna och sjukdomarna varierar från dag till dag. Ofta gäller besöket nytillkomna och ”osorterade” symtom. Distriktsläkaren lyssnar, undersöker, diagnosticerar, utreder, behandlar och remitterar vid behov.
Sjukvård kostar pengar, och primärvården utgör självfallet inget undantag. Kopplingen mellan ekonomisk kostnad och den kvalité som erbjuds är naturligtvis inte linjär. Men. Tanken att ekonomin inte skulle ha någon betydelse för att bedriva god vård torde vi kunna avskriva.
En kortvarig glädje drabbar oss när vi i NT (22/11) och i tidigare artiklar läser att det ska satsas på nära vård. Regionstyrelsens ordförande lyfter enligt artikeln fram att det handlar om att utveckla den nära vården för östgötarna så att vård kan flyttas från sjukhusen till vårdcentralerna. Detta helt i linje med delbetänkandet till den statliga utredningen God och nära vård (SoU 2019:29).
Hur ska detta ske? Jo, genom ett tillskott på 30 miljoner till den nära vården. (Sammantaget förstärks hälso- och sjukvården med 611 miljoner för 2020 enligt samma artikel.) Okej. Det låter fint. Här kommer nya pengar regnandes över primärvården. Nu kan vi se fram emot att tillgänglighet, kvalité och kontinuitet blir bättre. Men tillåt oss ändå räkna. Siffror placerade i ett konkret sammanhang säger mer.
I årsredovisningen för region Östergötland 2018 framgår att kostnaden för primärvården var 1 657 miljoner. Totala kostnaden för all sjukvård var samma år 13 834 miljoner, det vill säga primärvårdens andel av den totala kostnaden var 12 procent. Om vi välvilligt utgår från att 2020 innebär oförändrade kostnader och adderar satsningarna landar primärvårdens andel på 11,7 procent av kostnaden för utförd vård.
Denna ”satsning” är alltså snömos av yppersta kvalitet. Eller, som en kollega uttryckte saken: ”De kan slänga fram vilken skitsiffra som helst och säga att de delat Röda havet.” Ordvalet lämpar sig möjligen inte i en debattartikel men citatet är både begripligt och illustrativt.
Det förefaller tyvärr som att Östergötland är i dåligt sällskap. Västernorrland satsar 40 miljoner på primärvården och ålägger samtidigt besparingskrav på 40 miljoner… I Stockholm är satsningen mindre än kostnads- och löneutvecklingen, i realiteten en neddragning. Inte heller i Gävleborg eller Skåne sker någon relativ förstärkning av primärvården trots fina floskler som ”Mod att förändra!”.
Regionstyrelsens definition av utveckling ter sig märklig och förutsätter ett liberalt förhållningssätt till ekonomins betydelse för sjukvårdens utförande. Ett mer korrekt påstående kanske skulle kunna formuleras: ”Vi avser att bibehålla en cementerad underfinansiering av primärvården, samtidigt som vi överför ytterligare uppdrag till den samma och tillför därför, i runda slängar, just ingenting.”
Det är, av ovan redovisade skäl, helt omöjligt att ta regionstyrelsens prat om utveckling av primärvården på allvar.
Björn Hopstadius, distriktsläkare
Jens Stockhaus, distriktsläkare