Jag har sedan januari uppmärksammats av personal inom kommunens äldreomsorg om en stor oro inför sommarens semesterplanering. Personalen upplever att de av kommunen tvingas acceptera en av tre semesterperioder mellan början av juni och ända in i september utan möjlighet att själva kunna påverka när semestern förläggs.
Personalen har själv konstruktiva idéer hur de skulle kunna lägga upp scheman på ett sätt som gör att de kan få gemensam semester med sina familjer. De har vänt sig till närmaste chefer med sina idéer och ibland har de till och med kunnat presentera ett färdigt sommarschema med hög andel ordinarie personal i tjänst.
I mina samtal med exempelvis undersköterskor har jag aktivt frågat efter hur Kommunal som facklig företrädare agerat. Detta eftersom jag, kanske lite naivt, utgick ifrån att semesterplanering med dess lagstiftning och stora påverkan på medarbetarnas vardag var en fråga där facket engagerade sig. Nu vet jag att Kommunal har haft ”samtal” med Vård- och omsorgskontoret men att inga förhandlingar genomförts trots personalens uppenbara oro och irritation över arbetsgivarens agerande. I brist på överenskommelser mellan fack och kommunen gick jag vidare för att förstå arbetsplatsernas semesterplanering.
I ett första skede hänvisade enhetschefer mig till ett beslut, om de tvingade semesterperioderna, taget av vård- och omsorgskontoret. Vård- och omsorgskontoret i sin tur pekade på den centrala personalavdelningen. Personalavdelningen å sin sida hävdade att de inte visste något och hänvisade återigen till Vård- och omsorgskontoret. Cirkeln var sluten men inga frågor var besvarade.
Jag tycker givetvis det är anmärkningsvärt att under lång tid tillåta rykten florera i en fråga som så uppenbart påverkar anställdas syn på kommunen som en attraktiv arbetsgivare. Hur medlemmarna hanterar Kommunals agerande är givetvis upp till dem. Men kommunens roll bör rimligtvis vara att hitta former för att ta del av personalens åsikter och kommunicera korrekt information ut till alla anställda.
Det slutgiltiga beskedet från vård- och omsorgskontoret är att det den 11 februari skickades ut ett förtydligande till samtliga enhetschefer. Där slås fast att det inte finns något centralt direktiv om tre semesterperioder. Det enda kravet är att enheterna ska upprätthålla sextio procent ordinarie bemanning när semestervikarier planeras in.
Schemaläggning är förvisso ingen politisk fråga; det bör verksamheterna sköta. Men jag oroar mig över hur rigida ramar som de anställda inte uppfattar som rimliga påverkar kommunen som attraktiv arbetsgivare. När personalen så utbrett vittnar om hur deras inflytande över sin arbetssituation minskar blir det en politisk fråga.
Om det finns ledande politiker som inte delar min syn på hur Norrköpings kommun kan fortsätta vara en attraktiv arbetsgivare bör ni kliva fram. I väntan på detta förväntar jag mig att kommunens organisation arbetar efter de politiska styrdokument som finns; där fastslås medarbetares rätt till inflytande.