Torsken har i stort sett försvunnit och vanliga fiskarter som gädda och abborre är på kraftig tillbakagång. Vi ser också tydliga tecken på att strömmingen inte mår bra. Den minskar i antal nära kusten, den blir allt mindre och könsmognaden kommer tidigare. Tydliga tecken på att något är fel! För att komma tillrätta med dessa problem kommer det krävas rejäla insatser som måste börja med tydliga beslut från regeringen och ansvarig minister Jennie Nilsson. 

Den allvarliga situationen för torsken, orsakad av ett konsekvent överfiske under många år uppmärksammades av Sportfiskarna redan för mer än tio år sedan. Situationen blev akut för tre till fyra år sedan men inte heller då agerade beslutsfattarna. Idag har vi knappt någon torsk kvar. Nu ser vi en liknande situation när det gäller den kustnära strömmingen. För snart två år sedan skickade åtta välrenommerade forskare på Sveriges lantbruksuniversitet ett öppet brev till Havs- och vattenmyndigheten där man uttryckte sin oro över situationen för strömmingen. Ännu har inga åtgärder vidtagits.

Nyligen presenterade den parlamentariska miljömålsberedningen betänkandet Havet och människan där man beskriver problemen på ett tydligt sätt. Riksdagsledamöterna Betty Malmberg (M) och Magnus Ek (C), båda från Östergötland, är några av ledamöterna som i betänkandet menar att det krävs omfattande åtgärder för att vända utvecklingen åt rätt håll. Av de närmare 100 förslag beredningen lagt vill vi lyfta fem som är särskilt viktiga när det gäller fisken och det kustnära ekosystemet:

Inför en aktiv ekosystembaserad fiskförvaltning. Vi behöver lämna hittillsvarande passiva arbetssätt och övergå till en långsiktigt hållbar ekosystembaserad förvaltning. 

Begränsa det storskaliga pelagiska trålningsfisket. En reduktion av kvoterna för strömming och sill med stöd av försiktighetsprincipen måste snarast införas.

Flytta trålningsgränsen för storskaligt fiske. Inget sådant fiske bör tillåtas inom 12 sjömil från baslinjen längs ostkusten. 

Satsa på restaureringsåtgärder. En omfattande satsning på restaurering av våra kustmiljöer måste till för att återskapa och stärka sviktande fiskbestånd. Pengar behöver också anslås till en bättre samordning och uppföljning av vidtagna restaureringsåtgärder.

Vidta kraftfulla förvaltningsåtgärder för säl- och skarv. Med sviktande fiskbestånd och ökande fiskpredation från säl- och skarv behövs samordnade och kraftfulla åtgärder i närtid. 

Vi är oroliga för är att regeringen trots tydliga varningssignaler agerar för sent, särskilt när det gäller att begränsa det pelagiska storskaliga fisket. Enligt miljömålsberedningen finns det ett utrymme inom den EU-gemensamma fiskeripolitiken att agera med stöd av försiktighetsprincipen inom territorialvattengränsen 12 nautiska sjömil. Det kommer kräva förhandlingar med våra grannländer men är inte omöjligt om viljan finns. Ansvaret för detta ligger på hela regeringen men främst på Näringsdepartementet och statsrådet Jennie Nilsson. 

Regeringen måste se till helheten och ta beslut om nödvändiga åtgärder nu innan strömming och andra fiskbestånd försvinner för lång tid framöver. Och vi måste alla tillsammans kräva att våra politiska företrädare går från vackra ord i betänkanden till konkret handling och genomförande.