Än så länge ska psykiatriambulansen i Linköping vara kvar men ska nu åka på larm över i stort sett hela Östergötland. Vi, sjuksköterskor och skötare, som arbetar inom psykiatriambulansen i Norrköping är bestörta. Beslutet om nedläggning hotar både patientsäkerheten och principen om en jämlik vård för människor som lider av psykisk ohälsa.
Psykiatriambulansen i Östergötland startade för drygt ett och ett halvt år sedan och består av två bilar; en placerad i Linköping och en i Norrköping. Uppdragen kommer via samtal till 112, SOS Alarm, och omfattar akuta psykiska tillstånd som exempelvis psykoser, krisreaktioner och fara för suicid.
Psykiatriambulanserna bemannas av en sjuksköterska och en skötare med lång erfarenhet av att vårda människor med psykisk ohälsa. Sedan starten fram tills nu har verksamheten haft över 2300 larm. I genomsnitt har fördelningen mellan stationerna varit i princip jämn, där Norrköping haft marginellt fler uppdrag.
Ett av psykiatriambulansens mest prioriterade uppdrag är när en människa befaras ta sitt liv. Psykiatriambulansen har ett flertal gånger avbrutit och förhindrat en för tidig död på grund av suicid. Förutom ett kunskapsbaserat bemötande är tiden en avgörande faktor för att lyckas hjälpa suicidala människor.
Antalet som tar sitt liv i Norrköping eller närliggande kommuner riskerar att öka när psykiatriambulansen enbart kommer utgå från Linköping. Tiden innan de når fram är betydligt längre och i värsta fall är psykiatriambulansen upptagen i ett annat ärende eller får larmet när de befinner sig ännu längre ifrån. Det handlar om att rädda ett människoliv där varje minut kan vara helt avgörande.
Dessutom har psykiatriambulansen i Norrköping utvecklat ett välfungerande samarbete med polis och vanlig ambulans och har många gånger kunnat avlasta dem.┣Detta har möjliggjort att dessa blåljusverksamheter har kunnat prioritera andra akuta ärenden. Beslutet om nedläggning av psykiatriambulansen i Norrköping kommer medföra att polis och vanlig ambulans får ökad belastning och återigen tvingas stå ensamma med komplexa psykiatriska ärenden.
Enligt verksamhetscheferna i psykiatrin uppvisar psykiatriambulansen vissa dagar för låg statistik och anses därför inte vara lönsam. Till detta sätt att betrakta verkligheten vill vi att de höga cheferna ger svar på följande frågor: Hur kan ett avbrutet suicidförsök, en chans till fortsatt liv, endast betraktas som en pinne i statistiken? Hur värderar man ett stödjande samtal och en utsträckt hand till någon som befinner sig i en mörk och bottenlös tillvaro? Vad är prislappen för att en förtvivlad mamma får akut hjälp med sin son som hamnat i ett allvarligt drogmissbruk?
Beslutet om nedläggning har fattats utan dialog med oss som jobbar på golvet. Vi har under lång tid försökt framföra flera effektiva besparingsförslag som skulle innebära betydligt mindre kännbara konsekvenser för våra patienter än en nedläggning. Ledningen har tyvärr vägrat att lyssna.
Verksamhetscheferna har till och med valt att strunta i avtalsenlig förhandling med de fackliga organisationerna, inte gjort en obligatorisk riskanalys och motiverat sitt beslut utifrån snedvinklad statistik. Att helt lägga ner psykiatriambulansen i Norrköping är måhända en kortsiktig ekonomisk besparing för regionen men till priset av att samhällsviktiga samarbeten slås sönder, försämrat omhändertagande för människor i kris och ett ökat lidande för personer med psykisk sjukdom.
Nedläggningen är ett svek mot alla människor som drabbas av olika former av akut psykisk ohälsa, både mot den enskilde och de anhöriga. Vi kräver därför att ansvariga chefer tänker om kring nedläggningen av psykiatriambulansen i Norrköping. Vi vädjar till alla regionpolitiker, oavsett partitillhörighet, att agera och rädda en välfungerande och uppskattad verksamhet.