Nedläggningen av äldreboendet på Timmermannen väcker känslor. Olle Vikmång (S), ordförande i vård- och omsorgsnämnden, motiverar i en NT-artikel (29/11) nedläggningen med de sparkrav som finns i nämndens budget. Sparkraven beror, enligt honom, på att det i Norrköping finns ”fler äldre och fler yngre, medan de som finansierar verksamheten, de som jobbar, blir färre”.

Pensionärerna betalar förhållandevis, mer kommunalskatt på sin inkomst än vad de som jobbar gör. Genom sin konsumtion bidrar pensionärerna till kommunens livskraft. 

Det är förmodligen sant att antalet pensionärer ökar i Norrköpings kommun, men jag är övertygad om att de flesta av dem är så pass friska, längre upp i åldrarna, att de inte utgör en sådan belastning för kommunens ekonomi, att det skulle ligga till grund för dagens sparkrav. 

Därför hävdar jag att Olle Vikmångs påstående, att de äldre inte är med att finansierar kommunens verksamhet, är felaktigt.

Att Socialdemokraterna använder sig av en sådan analys innebär dessutom att man bortser från andra möjliga förklaringsmodeller. 

Jag anser att det är av största vikt att oppositionen tar ansvar för att reda ut vad de riktiga orsakerna är till varför kommunens kostnader är högre än intäkterna.

Pensionärerna är en tillgång för Sveriges kommuner, inte en belastning, och följaktligen en tillgång för Norrköpings kommun.

Våra äldre ska inte utsättas för sparkrav på grund av utgifter som de inte har orsakat, därför är nedläggningen av äldreboendet på Timmermannen, precis som de anhöriga påpekar, upprörande.

Florian Aranda, ledamot i kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna