Paradigmskiftet kommer att öka klyftorna i vårt land

Ett av Sveriges stora problem är segregationen. Segregationen har många bottnar och för med sig många allvarliga konsekvenser, skriver Teresa Carvalho (S), riksdagsledamot från Norrköping.

Debatt 3 november 2022 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som socialdemokrat avskyr jag den strukturella ojämlikheten och uppdelningen av människor. Den orättvisa fördelningen i samhället. Det bidrar till ett splittrat samhälle som föder spänningar och göder kriminalitet. Det är en av vår samtids stora uppgifter att bryta segregationen. Det var en av de tre viktigaste frågorna som vi socialdemokrater gick till val på och som vi kommer fortsätta att driva i opposition. 

 

Det bekymrar mig att högerregeringen uppenbart inte har någon plan för hur segregationen ska brytas. Trots att ett av de största avsnitten i samarbetsavtalet heter migration och integration så verkar integrationsdelen helt ha fallit bort. 

 

Visst är det rimligt med en stram migrationspolitik och effektivare åtgärder för att den som fått avslag på sin asylansökan ska lämna landet. Det finns en bred majoritet både bland svenska folket och i Riksdagen att ha en mer restriktiv invandring än de senaste decennierna; som står bättre i paritet med samhällets förmåga att lyckas med integrationen. Det är inte där den avgörande konflikten i svensk politik ligger. Jag vill också påminna om att den stora omläggningen av svensk migrationspolitik i den riktningen har vi socialdemokrater redan genomfört i regeringsställning.

 

Att sälla krav på enskilda och kontroller mot fusk är givetvis också rimligt. 

Att ensidigt ställa krav räcker dock inte. Det måste ackompanjeras av möjligheter. Dels i form av insatser för att rustas och matchas till jobb. Dels i form av en stark generell välfärd med skola, sjukvård, omsorg och trygghet för alla som bor här. Men såväl arbetsmarknads- som välfärdspolitiken lyser med sin frånvaro i regeringens aviserade politik. Mycket tyder tyvärr på att vi kan vänta oss kraftiga nedskärningar. Det finner jag desto mer orimligt.

 

Vad som dessutom skaver är den framträdande idén om att göra livet så eländigt som möjligt för vissa människor (som alltså har laglig rätt att ha sitt uppehälle i Sverige). Exempelvis genom att dra in rätten till tolk (som med rätta redan mött skarp kritik från sjukvården) och barnbidraget för nyanlända. Eller att några av de mest utsatta som bland annat prostituerade får statuera exempel för vilka som kan tänkas utvisas pga ”bristande vandel”. Tonaliteten är trångsynt, och förslagen rentav kontraproduktiva för samhällsgemenskapen. Vad säger det om högerprojektets bakomliggande tankegods? 

 

Paradigmskiftet som Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson talar om kommer sannolikt varken att leda till en kraftigt minskad invandring eller en bättre integration i det svenska samhället. I själva verket är det främst signalpolitik som därutöver kommer att öka fattigdomen och klyftorna i vårt land. Som leder till mer exkludering, hopplöshet och misstro till samhället. Som spär på spänningarna och segregationen. Som i sin tur gör det svårare att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen. Det kan vi socialdemokrater aldrig acceptera. Sverige behöver hålla ihop.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa