I krisens spår måste vi alla hjälpas åt och bidra till att Norrköping klarar de kommande årens lågkonjunktur. Det handlar inte bara om att de politiska partierna bör vara ense om en gemensam agenda mot stigande arbetslöshet – nej, det handlar också om att varje medborgare måste inse att våra gemensamma resurser är begränsade och att den enskildes insats, är viktig för att upprätthålla det vi alla säger oss värna.
Men en kris behöver inte bara vara nattsvart. Nu har vi också möjlighet att staka ut en nyktrare syn på försörjningsstöd och öka kraven för att få tillgång till bidrag.
De ekonomiska förutsättningarna är, minst sagt, utmanande fram till 2024. Även om kommunen skulle avstå från alla former av överskottsmål, det vill säga, inte avsätta några pengar till bland annat framtida investeringar eller Ostlänken så saknas det nästan 1,4 miljarder i den kommunala budgeten för 2021-2024.
Varsel och efterföljande arbetslöshet kommer vara en del av vardagen de kommande åren och många kommuner inklusive Norrköping ser med oro på kostnaderna för försörjningsstöd. Norrköpings kommun ligger redan idag på en hög nivå i jämförelse med riket. Kommunen har också en problematik med långvarigt bidragsberoende och har under många års tid haft stora svårigheter att uppnå bra resultat med de arbetsmarknadsåtgärder som vidtagits.
Det krävs ett helt nytt synsätt på ansvarsfördelningen mellan människor som lyfter bidrag och kommunen; vi kan inte fortsätta ha ett system där människor uppbär bidrag utan ordentliga krav på prestera något tillbaka till det allmänna. Jag avser motprestationer som bidrar till ett bättre Norrköping. Idag är det alldeles för enkelt att passivt vara fullt frisk, arbetssökande och uppbära bidrag. Det finns stora behov i vår kommun som skulle kunna göras av friska människor som saknar daglig sysselsättning och som samtidigt söker samhällets stöd till bostad och uppehälle.
Norrköpings kommun måste börja växla in bidragspengar till utförda tjänster av olika slag för att det ska finnas en rimlig chans att upprätthålla välfärd och en attraktiv kommun. Jag ser till exempel en stadskärna och ytterområden, som behöver mer skötsel. Visst vore det rimligt att de människor som uppbär försörjningsstöd också bidrog till sköta våra parker och andra yttermiljöer medan de också söker annan sysselsättning som kan bryta deras bidragsberoende.
Det här kan även appliceras inom vård- och omsorg. Jag är övertygad om att det finns försörjningsstödstagare som både är lämpliga för- och vill arbeta med människor. De skulle kunna var en hjälpande hand till undersköterskor inom hemtjänst och särskilda boenden.
Det handlar inte om att försörjningsstödstagare ska ”ta någon annans jobb” – det handlar om växla bidragspengar till motprestationer. Det kommer bli neddragningar inom olika kommunala verksamheter oavsett vad jag skulle vilja. Då är det rimligt att vi ställer krav på alla medborgare i Norrköping. De som arbetar ska fortsätta arbeta men det måste vara slut på den tid där vissa medborgare passivt, år efter år, kan stå vid sidan av.
Kanske är det så att de ekonomiska utmaningarna kan få fler partier att inse det orimliga i att stora grupper som skulle kunna bidra nu istället fråntagits den skyldigheten. Jag är övertygad om att kommunen istället skulle behöva en politisk ledning som tydligt står upp för allas skyldighet att göra sitt till vår gemensamma välfärd.
Sophia Jarl (M), oppositionsråd Norrköpings kommun