Replik
"Vi får inte lägga betong på bästa jordbruksmarken" NT 26/3
"Norrköping och Söderköping är värda sina nomineringar" NT 29/3
Hur kan en kommun nomineras till ett pris där de kanske aldrig kommer leva upp till förväntningarna? Juryn i Sveriges Arkitekters planpris skriver i sitt svar att Norrköping varit nytänkande i sitt hanterande av Plan- och bygglagen. Hur menar de egentligen? Att de varit extra duktiga på att tänka kreativt, att den samlade bedömningen av deras planarbete ska vara att de tillvaratar värdefull åkermark och de sedan med gott samvete ändå i sina detaljplaner kan exploatera de samma?
Vi tycker inte heller att Norrköpings kommun ska belönas med en nominering till planpriset för väl utfört planarbete när de planerar för att exploatera ännu mer bördig och värdefull åkermark som behövs till livsmedelsproduktion och vår försörjningstrygghet. Lagtexten i Miljöbalken säger att jordbruksmark bara får bebyggas i undantagsfall, men undantagen tycks dugga tätt.
Jordbruksmarken motsvarar sju procent av den totala landytan i Sverige. Sju procent! Livsmedelsproduktion är grundläggande för att föda en befolkning. Utan mat och friskt vatten kan ingen av oss överleva. Vid en kris eller ett krig idag räcker varorna från den inhemska produktionen bara till hälften av landets befolkning.
Behovet av livsmedelsproduktion ska också ses i ljuset av klimatförändringar. Stora delar av exempelvis medelhavsområdet, som vi importerar mycket av vår konsumtion ifrån, kommer på några decenniers sikt få ett ökenklimat. För varje ny hektar jordbruksmark som bebyggs i Sverige minskar vår framtida livsmedelstrygghet. Livsmedelsproduktionen i Sverige behöver öka, något som regeringen slagit fast i landets livsmedelsstrategi.
Nominera istället kommuner som gör skillnad på riktigt och inte bara på pappret. Vi ser gärna att våra svenska kommuner tittar över sundet hur man utvecklar sin stad utan att ta mer jungfrulig mark i anspråk.
Samtidigt som vi dagligen förlorar jordbruksmark i Sverige, hindras vi företagare i de gröna näringarna i vår utveckling genom andra prioriteringar av markanvändningen. Kommunerna planerar nya bostadsområden och logistiklador, naturvården begränsar delar av vår jord och skog, fornlämningar hindrar expansion av ekonomibyggnader/gårdscentrum och kraftledningar skapar odlingshinder på fälten. I många fall får det också en dominoeffekt, där exempelvis naturvård tvingar ut kommunal exploatering på produktiva marker. I alla dessa sammanhang värderas de gröna näringarnas markanvändning lägst.
Varför ska våra mest grundläggande behov prioriteras lägst? Naturvård, kulturmiljö, kommunal planering och friluftsliv värderas idag högre än produktionen av mat. Vi ser löpande att det används som skäl för att inte bebygga mindre bördiga marker.
Åkermark som bebyggts kan aldrig återskapas. När krisen kommer, vem ska då leva av logistikhallar och forntida boplatser? Matproduktion har ett värde här och nu, men framför allt i framtiden för kommande generationer i ett förändrat klimat. Om vi ska lyckas öka vår livsmedelsproduktion och försörjningstrygghet behöver vi hitta en bättre jämvikt mellan bevarande, brukande och samhällets utveckling.