Det är negativa effekter som ökar de boendes sociala utsatthet. Ett av motiven varför samhällsplaneringen prioriterat trånga, höga bostadsområden med små boendeytor har varit en uppfattning att sådana skulle ha fördelar ur hållbarhetssynpunkt. Det är dock ett missförstånd, när det i dag finns fakta som pekar på motsatsen.
I ett förtätningsprojekt skapas täta kompakta stadskvarter, slutna på en liten yta som ska utnyttjas effektivt. Många människor på en begränsad liten yta som inte ska behöva bil för att ta sig mellan bostaden, arbetet eller service. Grönområden försvinner, spontanidrott, lek på en ledig gräsyta blir en omöjlighet. Byggandet sker ofta på gamla industri och hamnområden till höga kostnader. Byggherrarna tvingas att skapa affärslokaler i bottenvåningar på flerfamiljshus trots att det kommersiella underlaget är svagt, samt dyra komplicerade parkeringslösningar som de boende får betala för.
Tyvärr finns en övertro på att människor inte kommer att ha en egen bil i framtiden i samma utsträckning som i dag, vilket är naivt och felaktigt. Ofta omvandlas gatorna från att vara trafikleder till mindre uppställningsplatser för bilar och trånga trottoarer där fotgängare och cyklister ska samsas, vilket kan leda till olyckor.
Vid förtätning ersätts stadens byggnation i skalan två- till trevåningshus med fem–sexvåningshus, som fyller hela tomter. Exploateringsgraden blir då cirka, 50–75 procent, jämfört med befintligt ca, 25–33 procent. En annan viktig aspekt är ljuset, höga byggnader som placeras tätt skapar skuggbildande sterila miljöer. I Boverkets byggregler (BBR) ställs det krav på dagsljus i bostäder. Tillgång till dagsljus är en fråga om hälsa.
Med största sannolikhet kommer kraven att skärpas gällande dagsljus i bostäder framöver, det kommer att innebära att dagens förtätningsprojekt kommer att få svårt att klara de nya kraven, framför allt i de bostäder där majoriteten av fönstren, ljusinsläppen vetter mot norr.
Vi Sverigedemokrater anser att förtätningen av Norrköping bör avbrytas till förmån av lägre bebyggelse där gröna stadsmiljöer ska bevaras. Framtidens bostäder kräver en helt annan planering en dagens när människor kommer att vistas mer i sina bostäder och arbeta hemifrån.
Vi föreslår en mer småskalig blandad småhusbebyggelse med villor, radhus och låga flerbostadshus, max 3 våningar med småstadskaraktär där trädgårdar utgör en del av området. Sådana områden kan integreras med urbana miljöer såsom kollektivtrafik, fjärrvärme med mera. En modern trädgårdsstad har en täthet om cirka 30–40 bostäder per hektar. Historiskt har trädgårdsstaden varit vägen till ett eget boende för hushåll som inte har så höga inkomster.
Ur hållbarhetssynpunkt så byggs ofta trädgårdsstäder i trä, viket i sin tur skulle öka träproduktionen enligt riktlinjen för ökad träbyggnation i Norrköpings kommun.