Förslaget kom upp på dagordningen i samband med att det informella toppmötet om sociala frågor hölls i Göteborg 2017.
Den minnesgode kommer säkert ihåg att den dåvarande statsministern i kraft av värd för detta möte uttryckte sin tillfredsställelse över de beslut som mötet hade tagit.
Där godkändes även att arbetstiden skulle konjukturanpassas vilket senare bland annat ledde till förslaget om förändringar av LAS där anställningstryggheten förpassades till historien, nu skall istället anställningstryggheten ersättas med en vandring ut i ovisshet.
EU-kommissionen framhåller att minimilönerna inte kommer att påverka medlemsländernas ordinarie kollektivavtal, däremot så kommer de som befinner sig utanför kollektivavtal att omfattas av minimilöner. Detta leder med största sannolikhet till ett minskat intresse från arbetsgivarsidan att teckna kollektivavtal då det kan leda tillväsentligt lägre lönekostnader.
Minimilönerna framhålls från anhängarsidan som ett system för ett lägsta lönegolv och skulle på så sätt utgöra ett skydd för de med svagast ställning på arbetsmarknaden.
Den forskning som det oftast refereras till vid frågor om arbetslöshetsskydd framhåller alltid vikten av att ersättning för arbetslöshet ska vara så låg att mottagarna inte ska bli passiva utan tvingas att anstränga sig att skaffa annat jobb och givetvis så anpassas nivån på minimilönen utifrån nivån på arbetslöshetsförsäkring.
Minimilönens urmoder är det tyska så kallade Hartz IV som infördes 2005 och erfarenheten därifrån är inte särskilt uppbyggliga, ersättningsnivåerna är så låga att Tysklands författningsdomstol 2011 bedömde dessa som författningsvidriga eftersom de var alltför låga. Vi vet av erfarenhet att nivån på arbetslöshetsförsäkring alltid påverkar nivån på de flesta löner men framförallt på de lägsta lönerna.
Allt hänger ihop, frågan om anställningsskydd (LAS) minimilöner och möjligheten till ett drägligt liv för de arbetande. Regeringen är nu i färd med att anpassa anställningsskyddet till ett system där minimilöner är målet. Vi nödgas också konstatera att Kommunal, IF Metall och LO här har spelat en ömklig roll. De fackliga organisationerna på det som brukar benämnas som tjänstemannasidan vill jag inte ens nämna men förmodligen lever de fortfarande i tron att de är oberörbara, uppvaknandet kommer att bli smärtsamt.
För svensk del finns bara ett svar att ge på kommissionens ambitioner att införa minimilöner och det är ett rakt nej.