Skogsmiljöerna är ett resultat av Gryts församlings historiskt mycket försiktiga och ömsinta vård av sin skog. Människorna i Gryt har sedan länge ”bott” i ett naturreservat, även om det inte funnits på kartorna.
Redan på 1990-talet, långt innan skyddet av gamla skogar kommit igång på allvar, stoppade Skogsstyrelsen svenska kyrkans planer på avverkningen av flera 200-åriga havsnära skärgårdsbestånd av tall intill Gryts Kyrkby.
Numera är skogsområdet kring byn, mellan Gryt, Fyrudden och Ekön, ett av de nyckelbiotopstätaste områdena i Sverige. I detta relativt lilla område, finns ett 20-tal stora nyckelbiotoper och ett 15-tal stora områden med så kallade höga naturvärden, dvs mycket skyddsvärda skogar för den biologiska mångfalden. Ett naturreservat finns vid Ekön och två naturvårdsavtal finns redan skyddade.
Nu vill alltså Länsstyrelsen bilda ett större naturreservat på delar av svenska kyrkans mark, del av Valdemarsviks kommuns mark samt en mindre markägares (f.d. avstyckning från kyrkan).
Det är intressant att studera hur andra grannskogsägare gör i området. Fyruddens samfällighet till exempel hanterar sina värdefulla tätortsnära skogar på ett annorlunda sätt. Här går stugägarna man ur huse, över sina tomtgränser, och sköter sina gemensamhetsskogar för framtiden och sätter en heder i att röja sly kring gamla ängsmarker, hugger fritt kring jätteträd av tall och vårdar sina vyer över havet. Den lokala församlingen i Gryt har tecknat ett 50-årigt så kallat naturvårdsavtal med Skogsstyrelsen på sin naturskogsartade bergsrygg som skär tvärs genom byn.
Vad gör då Valdemarsviks kommun som har flera skyddsvärda områden som Länsstyrelsen vill ha med i reservatet. Jo, först säger man nej till att bilda reservat på den egna marken, trots att skogen som bara ligger ett stenkast ifrån Gryts skola, påminner om de i fjällkedjans urskogar. Sen överklagar man till regeringen, bildandet av naturreservatet på svenska kyrkans mark, trots att såväl biskop som stiftsjägmästare är positiva. Kyrkan har varit en långsiktig och försiktig förvaltare av sina skogsresurser och har många skyddsvärda skogar över hela landet.
I många av storsstockholms kranskommuner är över 50% av skogarna skyddade, en hisnande siffra. Faktiskt lika mycket som Jokkmokk som har tre gigantiska nationalparker inom sin kommuns gränser. I Stockholm ser man gammelskogarna som en garanti för framtiden och en oerhörd kvalité kring de snabbt urbaniserande samhällena. Skogarna ligger som lungor kring den täta bebyggelsen. Den tätortsnära skogen är en resurs för de boende för rekreation och fritid.
Valdemarsviks kommun borde tänka likadant och börja värdera de fantastiska skogarna mellan Gryt, Fyrudden och Ekön. Gammelskogarna i detta tätortsnära skärgårdsområde är en resurs för framtiden, inte ett hot. Vi har långt kvar till Agenda 2030:s mål om skydd av de gamla skogarna i Sverige. Östergötland har precis kravlat över 2%. Valdemarsvik som helhet är med sina 7% dock mycket bättre än genomsnittet för Östergötland. Nu är det bara Valdemarsviks kommun, som med sitt eget skogsinnehav, inte är med på tåget.