Naturen finns kvar, men hur ser vår relation ut?

Nyligen försökte redaktör Jakob Styrenius i en krönika på NT:s ledarsida trösta oss med att regeringen inte har "Avskaffat naturen".

Men låt oss konstatera att allemansrätten har en mycket stark ställning hos allmänheten och är av mycket stor betydelse för deras friluftsutövande, samtidigt som informationsbehoven är stora och konflikter inte sällan uppstår, skriver Klas Sandell, professor emeritus i kulturgeografi, särskilt friluftsliv, naturturism och utomhuspedagogik.

Men låt oss konstatera att allemansrätten har en mycket stark ställning hos allmänheten och är av mycket stor betydelse för deras friluftsutövande, samtidigt som informationsbehoven är stora och konflikter inte sällan uppstår, skriver Klas Sandell, professor emeritus i kulturgeografi, särskilt friluftsliv, naturturism och utomhuspedagogik.

Foto:

Debatt2023-03-16 20:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Apropå

 "Regeringen har inte avskaffat naturen" NT 23/2

Om det var ett skämt så anser jag det inte särskilt roligt. Inte i en tid av klimatkris och den sjätte artutrotningen (förra gången var när dinosaurierna försvann). 

Om det var allvarligt menat så tyder det på en rent skrämmande okunnighet. Redaktören behöver säkert inte tänka efter länge innan han inser att vi alla är en del av naturen, vi andas och äter naturen hela tiden. Naturen är själva referensramen och förutsättningen för våra liv och vårt samhälle. 

Mer intressant kan då vara att reflektera över hur han raljerar över regeringens neddragning av resurserna för naturvård och friluftsliv, och att detta bara borde vara uppfostrande för allmänheten. Här är inte utrymme att mer i detalj redovisa allmänhetens intresse av friluftsliv – och behovet av offentliga åtgärder för att en ovan stadsbefolkning ska kunna utöva detta (se vidare https://www.friluftsforskning.se/). 

Men låt oss konstatera att allemansrätten har en mycket stark ställning hos allmänheten och är av mycket stor betydelse för deras friluftsutövande, samtidigt som informationsbehoven är stora och konflikter inte sällan uppstår. Låt oss också konstatera att fritidens naturkontakt är av mycket stor betydelse för folkhälsa, livskvalitet och landsbygdsutveckling, samtidigt som lättillgängliga naturområden kräver planering, skötsel och viss infrastruktur om inte konflikter och nedslitning ska bli för stora. 

Anser vi att allmänhetens naturkontakt för livskvalitet, folkhälsa, pedagogik och hållbar utveckling är viktig så handlar det inte bara om att som redaktör Styrenius säga till folk att sköta sig. Det krävs information och fysisk planering, liksom underhåll av sådant som bör vara allemansrättsligt tillgängligt, till exempel parkerings- och busshållplatser, vandringsleder, eldplatser, broar och vindskydd. 

Men, precis som när det gäller samhällets omställning till en mer hållbar utveckling, så finns uppenbarligen även här tecken på kortsiktig besparingsiver när det gäller de relativt små belopp som krävs. Om besparingarna leder till att allmänheten inte på rimligt sätt förstår och kan upprätthålla allemansrätten och sitt friluftsliv så kommer med all sannolikhet förlusterna i folkkhälsa, livskvalitet, pedagogik och försämrade stad-land relationer, att uppgå till oerhört mycket större belopp.