Det är med stor oro som vi har tagit del av besluten om Region Östergötlands nya arbetsorganisation, där vi ser att risken för försämrad vård i Norrköping och hela östra länsdelen är påtaglig. Nu krävs att regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M) och den borgerliga regionledningen kliver fram och vidtar politiska åtgärder mot de allvarliga hoten mot Vrinnevisjukhusets framtid.

Flera av omorganisationerna har redan uppmärksammats i media och kritiserats av såväl vårdpersonal som allmänhet. Den nuvarande Linnéaenheten, som arbetar med specialiserad vård i livets slutskede i både hemmiljö och på sjukhuset, ska minskas och de nuvarande lokalerna lämnas. Den särskilda psykiatriambulans som utgått från Vrinnevisjukhuset läggs ner, varpå en ambulans från Linköping nu förväntas överta ansvaret även för områdena Norrköping, Finspång, Söderköping och Valdemarsvik. Dessutom flyttas all regionens ögonsjukvård till Universitetssjukhuset i Linköping, efter en stängning av både Ögonmottagningen på Kungsgatan och hela ögonoperationsverksamheten på Vrinnevisjukhuset.

Att verksamhet i vissa fall kan behöva centraliseras för att behålla kvalitet och förbättra rekryteringsmöjligheterna är förvisso sant. Men att det bland Region Östergötlands nu planerade omorganisationer inte ryms några som innebär att kompetens och resurser flyttas till Vrinnevisjukhuset utan bara från det, riskerar att ge negativ påverkan på både folkhälsa och arbetsmarknad i den östra länsdelen som alltjämt är hem åt närmare 190 000 invånare. Kring detta har de politiska viljeyttringarna från M, SD, KD och L helt lyst med sin frånvaro.

Den försämrade tillgängligheten och de längre resorna för att få vård är naturligtvis den största nackdelen för alla de människor som har Vrinnevisjukhuset som närmsta länssjukhus. Det gäller såklart inte enbart kommuninvånare i Norrköping, utan även boende i omgivande kommuner vars restider påverkas allra mest. Vi vet att längre restider gör att människor väntar längre med att söka vård, vilket både riskerar att leda till ett ökat lidande för patienter och ökade kostnader för regionen. När pendlingsavstånden ökar för många medarbetare inom de påverkade vårdenheterna, riskerar Vrinnevisjukhuset dessutom ett påfallande kompetenstapp.

Vi delar därför den oro för Vrinnevisjukhusets utveckling som flera medarbetare gett uttryck för under våren. Den östra länsdelen har idag ett fullvärdigt länssjukhus med god bredd i både bas- och specialistvård. Men beläggningssituationen är tuff, och en fortsatt avlövning av sjukhusets verksamheter innebär att kompetensförsörjningen blir ännu svårare. Såväl kunskap som beslutsmandat måste behållas för att Vrinnevisjukhuset ska kunna utgöra en grundsten för framtidens sjukvård i länet. 

I en tid då sittande regering bevisligen prioriterar helt andra frågor än offentlig välfärd, krävs större lokalpolitisk målmedvetenhet än någonsin. Låt oss därför veta: Vilka åtgärder vidtar Marie Morell för att säkra Vrinnevisjukhusets utveckling inför framtiden?