Programmet innebär bland annat ett hälsosamt skifte inom energipolitiken, som framgent ska baseras på förnuft snarare än förhoppningar.
Det är utmärkt. Vindkraft är nämligen för önskad elproduktion ungefär som regndans är för önskad nederbörd. Det fungerar ibland, men det är inget man kan lita på. Utan den planerbara och fossilfria kärnkraften betyder det i praktiken att för varje vindkraftsanläggning som planeras, så måste man också fråga sig var skorstenen ska stå för den fossila kraftanläggning som ska kompensera utebliven produktion när det inte blåser optimalt.
Den nedmontering av kärnkraften som tidigare skett har som bekant – redan före Rysslands invasion av Ukraina – också inneburit närmast binära fluktuationer på energiutbud och pris. Detta har haft en förödande effekt på näringslivet i södra Sverige. Nya satsningar uteblir, expansionsplaner skrinläggs, och även redan befintlig produktion stoppas. Och eftersom det är i produktionen som mervärdet uppstår, så har vi oundvikligen blivit fattigare.
Denna negativa spiral avser nu den nya ledningen bryta. Istället för att i ökad utsträckning utelämna oss till vädrets makter för att hålla produktionen igång, värma hus, ja till och med kunna dammsuga i våra hem, så väljer man att satsa på den nya generationens små modulära reaktorer (SMR) inom kommunens gränser. Den nya kommunledningen verkar således ha modet och beslutsamheten att låta Norrköping ta täten i energifrågan, och därmed också kunna utgöra det goda exemplet för resten av Sverige.
Med sådan politisk vilja behöver idrifttagandet av nya och redan produktifierade SMR inte ligga mer än en handfull år bort, vilket är ungefär samma planeringshorisont som storskalig vindkraft. Kanske till och med mycket snabbare. För rejält storskalig skulle vindkraften onekligen behöva vara.
På årsbasis krävs det nämligen över 400 vindkraftverk för att aggregerat leverera lika mycket slumpmässig el som all den planerbara el som en enda liten SMR genererar. De enorma landområden som därmed också kan räddas från den skövling som den storskalig vindkraften förutsätter, innebär också att tusentals människor slipper få sina livsdrömmar krossade och att den biologiska mångfalden kommer kunna värnas på riktigt, både i ord och handling.
Kort sagt så har hoppets låga tänts idag. Vi kanske inte behöver vara dömda till att bara försöka dämpa hastigheten med vilken saker blir sämre. Man kanske rent av kan våga hoppas på att få det lite bättre igen. Det tackar vi för. Denna nyväckta framtidstro kommer ha stor betydelse över tid, för såväl enskilda människor som näringslivet i sin helhet.