Under sommaren har debatten om Louis de Geer blivit alltmer intensiv. Den har diskuterats livligt i lokala nyheter såväl som i sociala medier och flera debattörer med väl underbyggda argument har klivit fram. Att sälja Louis de Geer, en viktig kärna i Norrköpings kulturliv, riskerar leda till stora kulturmässiga förluster och tunga ekonomiska kostnader för kommunens invånare. 

På debattens andra sida står kommunstyrelsens ordförande Sophia Jarl (M) och representerar lokala styret, med M, SD, KD och L bakom sig. Argumenten består av att styret inte anser att skattepengar bör gå till att finansiera Louis de Geer och Symfoniorkestern (SON) i den utsträckning det gör idag. Mer ska betalas ur besökarens ficka. I en stad som Norrköping innebär det helt enkelt en svagare ekonomi för orkestern och att det är mer välbeställda som kommer att ha råd att ta del av vår symfoniorkester. 

Som ett led i att blanda bort korten så gör de i debatten också ett likhetstecken mellan just Symfoniorkestern och lokalerna. Detta för att enklare kunna motivera att mer ska betalas ur besökarens ficka: Att de kostar mycket i en ansträngd ekonomi. Med bortblandandet av korten blir det också lättare för dem att ignorera hur både SON och andra aktiviteter i Louis De Geer bidrar till andra inkomster för besöksnäringen.

Försäljning av Louis de Geer till en privat aktör innebär stora risker som chockhöjd hyra. Detta inte bara för Symfoniorkestern, utan även för andra verksamheter som hyr in sig i byggnaderna. Mest påverkad skulle naturligtvis SON bli. Delägarna Norrköping, Linköping och regionen skulle behöva skjuta till miljoner varje år. Alternativt skulle det betyda att Symfoniorkestern tvingas skala ner och tappa den höga kvalitet och klass som den nu har. Erfarenhet från alla andra offentliga verksamheter som först sålt sina byggnader och sedan hyrt in sig visar att det blir en förlustaffär.

Så långt de ekonomiska aspekterna, som verkar vara det enda Borgerlig Samverkan fokuserar på: En ren ekonomism är människofientlig. Kultur har först och främst ett värde i sig självt. Investering i kultur är också en investering i en levande stad med välmående invånare. Det kulturella kapital vår kommun har kan inte alltid direkt översättas i pengar - men vi vet att en stad som uppfattas som stark inom kultur ses som attraktiv att besöka eller flytta till.

Vi måste investera i det som utmärker vår stad och gör det till den unika plats för musik, scenkonst och upplevelser som Norrköping faktiskt är. Vi måste våga hålla i och värna om det som gör Norrköping unikt. Det handlar om ett Norrköping man vill flytta till, växa upp och stanna i. En framtid att längta till.