Makt och ansvar går hand i hand

2021 är ur flera perspektiv ett år där vi lyfter fram svensk demokrati.

Sophia Jarl menar att det politiska styret i Norrköping träder tillbaka till förmån för ett tjänstemannastyre.

Sophia Jarl menar att det politiska styret i Norrköping träder tillbaka till förmån för ett tjänstemannastyre.

Foto: Sara Segraeus

Debatt2021-08-11 07:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men hur står det egentligen till med folkstyret i Norrköping? Alltmer sällan vill ledande (S)-politiker kännas vid beslut i den verksamhet de själva styr. Det urholkar demokratin och ger makt åt tjänstemän som medborgare aldrig kan ställa till svar.

Hela syftet med folkvalda som ansvariga är att alla medborgare ska kunna ställa politiska partier inför skranket. Detta görs i allmänna val var fjärde år och då har väljarna möjlighet att både rösta bort men också rösta fram det styre man känner störst förtroende för.

Det har under en lång tid och i omfattande utsträckning pågått en övergång från politiskt styre till tjänstemannastyre i Norrköping. Makt har gradvis flyttats från politik till tjänstemän och förtroendevalda är i allt större utsträckning bortkopplade från en mängd frågor som rör medborgarnas rättigheter i vardagen.

Bara senaste månaderna har tjänstemän fattat beslut om att exempelvis flytta hemtjänst från landsbygden till staden utan att göra politiken delaktig och i färskt minne finns också härvan runt Returpunktens stängning där det framgår av minnesanteckningar att politiken inte fått delta. Där finns det inte ens ett beslutsunderlag som medborgare kan överklaga om man inte är nöjd med olika åtgärder. Givetvis funderar jag på vilka andra stora frågor som görs upp i tjänstemannakorridorer utan förtroendevalda. Hur ser hela processen runt Femöresbron ut? Vilka delbeslut har politiker varit involverade i avseende Östra promenaden och hur kommer det sig att Hyresbostäder, utan politiska beslut, har börjat bygga annat än just bostäder i så kallade intressebolag? 

Jag upplever att (S) ofta och gärna kliver fram och tar ansvar i goda tider. Det inbjuds alltid till pressträffar med kommunalråd när nya verksamheter ska invigas, band klippas och champagneglas höjas likaså återfinns samma kommunalråd i intervjuer när ekonomiska överskott vid årssluten ska presenteras och fördelas.  Men var är de när Hillevi 98 år inte får en rullator från kommunen eller när skolskjutsen på landsbygden försämras eller när sommargatan mitt i Norrköping orsakar trafikkaos? Jo, visst ser vi dem i intervjuer men mycket sällan kliver de fram och ser sig själva som ytterst ansvariga. Det är numera alltid någon annan de pekar på – en tjänsteman.

Det jag vill uppmärksamma är att det här sättet att styra en kommun försämrar demokratins förutsättningar. (S) har år efter år lyckats behålla makten och under samma tidsperiod format en organisation där de själva vill ha makt men slippa ta ansvar när medborgarna inte får den välfärd de har rätt till. Det omöjliggör för var och en som är invånare i Norrköping att ställa de styrande till svars. Att flytta makt från politik till tjänstemän är att begränsa demokratin och alla medborgare när svensk lag inte ger utrymme för att ställa tjänstemän till svars för olika beslut.

Jag förstår uppriktigt inte varför (S) inte vill ta ansvar i den organisation de säger sig vilja leda. Det borde väl rimligtvis vara tröttsamt att gång på gång behöva bortförklara dåliga tjänstemannabeslut istället för att från början göra rätt och fatta politiska beslut som ger medborgarna den service de har rätt till. Makt och ansvar går hand i hand. Gör man anspråk på det ena så får man med det andra. Om man inte är beredd att kliva fram när det blåser så kan man stanna i vindskyddet.