De som har följt debatten vet nu att SON (och Scenkonst Öst) inte bara är en ”unique selling point” för Norrköping utan även en viktig del av den kulturella infrastrukturen som når, stöttar och samarbetar med barn och ungdomar och fria kulturutövare i regionen samt utgör en röst som utmanar och ställer frågor och inte bara stryker medhårs (NT 4/7, 7/7, 16/7). De vet att det finns gott stöd för att subventioner av kultur snarast är en investering som stärker en kommuns ekonomi och attraktionskraft (NT, 8/7). Samt att den nuvarande majoriteten vill se en breddad publik, men samtidigt försvåra för SON genom att begränsa både de ekonomiska resurserna och de lokaler SON behöver för att repetera och planera verksamheten som har lång planeringshorisont (NT, 11/7). Artiklar, debattinlägg och namninsamling har också gjort det tydligt att scenkonsten och SON är en angelägenhet för många norrköpingsbor, inte bara för några få.
Det som är bra med debatten är att fler blir insatta i utbud och villkor för verksamheten i Louis de Geer och på andra scener i länet. Undertecknade var båda med under den tid avtalet mellan Norrköping, Linköping och regionen om det gemensamma scenskonstbolaget slöts och vi vet att stabila långsiktiga villkor har varit en nyckelfaktor för att det har blivit så framgångsrikt. Vi har också en viss inblick i scenkonstens villkor i andra städer.
Därför vill vi till debatten lägga en aspekt som förtjänar att belysas ytterligare innan oåterkalleliga beslut fattas. Alla önskar vi fler besökare och högre självfinansiering. Självfinansieringsgraden var också högre före pandemin, som högst 16 % för hela Scenkonst Östs verksamhet. Men det som nuvarande styre måste förstå är att de förhoppningsfulla siffror som nu florerar är rena fantasierna. Även om självfinansieringsgraden skulle öka radikalt handlar det om några få procent på totalen och en utblick i landet visar att bara storstäderna med sin miljonbefolkning har chans att nå mycket högre än så. Vi kan exemplifiera med Kulturhuset Stadsteatern som 2022 hade 15 % men 2023 har 24 % som mål – men då har de två miljoner invånare i sin region att vända sig till. Göteborgsoperan är kända för att vara riktigt vassa på sponsring och ligger 2022 på 22 %. Ja, utifrån det kan ni själva dra slutsatser kring best case är för vår region med ungefär en halv miljon invånare.
Det borgerliga nuvarande styret säger att de, oavsett ägandeform, ”vill värna högklassiga musikupplevelser i framtiden” och ”öka tillväxten i Norrköping”. Det vill vi med. Men då gäller det att lyfta fram det som är unikt för oss och inte bara slåss om andelar där konkurrensen är som störst. SON är unikt, liksom vårt industrilandskap. Men om majoriteten gör verklighet av det som lanserats i dagsläget handlar det, vid ett snabbt överslag enbart kring det som rör självfinansieringen, om över tjugo tjänster mindre vid SON. Då har vi inte längre någon symfoniorkester och därmed inte något unikt. Lägg därtill de försämrade möjligheterna att långsiktigt knyta upp eftertraktade dirigenter och solister, eftersom eventverksamhet i det nya förslaget till avtal alltid ska gå före. Vi ser gärna fler event, konferenser och kongresser i Louis de Geer och vid de allra flesta tillfällen går det, sedan Flygelns tillkomst, också att lösa båda intressena flexibelt mellan de olika parterna med nuvarande avtal.
Att säga att man vill värna högklassiga musikupplevelser och öka publiken och samtidigt slå undan fötterna för möjligheterna att göra det är inte seriöst. Då är det bättre att vara ärlig och säga att man inte tycker att Norrköping ska ha någon symfoniorkester. Trots att det finns såväl kulturella och demokratiska som finansiella vinster att göra med den verksamhet som finns idag och som gör Norrköping till ett attraktivt resmål och med sina ringar på vattnet ökar livskvaliteten för så många av oss som bor här.