Visserligen med begränsningen att högst nio reproduktiva honor får skjutas. Men 28 lodjur innebär ändå cirka 30 procent av alla lodjur vi har i länet. Lodjur, en art som gör väldigt lite skada, i genomsnitt åtta dödade/skadade får per år (av Östergötlands 40 000 får) och trenden är sjunkande. Däremot gör lodjuren stor nytta. Framför allt genom att reducera de alltför stora bestånden av främst dovhjort. Den skada hjortarna gör på jordbruksgrödor, på skog, i trädgårdar och genom att orsaka trafikolyckor, är betydande. Ett lodjur tar i storleksordningen 65 dovhjortar per år.
Hur motiverar då länsstyrelsen sitt beslut? Jo ”Syftet…är att stabilisera populationen närmare länets beslutade förvaltningsmål.” Man hänvisar alltså inte ens till några olägenheter med lodjur och redovisar heller inte vilka positiva effekter de har. I stället tar man fram ett dokument där man tidigare har beslutat att förvaltningsmålet för Östergötlands län ska vara att sju honor årligen föder ungar, förra året var det sjutton. Man påstår att licensjakt kan ”förbättra möjligheten till samexistens” och att den kan ”bidra till att minska konflikter mellan människa och rovdjur.” Vilka konflikter??
Lodjursstammen har ökat kraftigt på senare år, men de redan få skadorna har blivit ännu färre. I stället för att anpassa sig till rådande verklighet (skadorna är färre och de positiva effekterna fler än man trodde), så väljer vår länsstyrelse att köra på i gamla hjulspår. Man har en gång skrivit att det ska vara så här och då går det inte att ändra. Utmärkande för de flesta framgångsrika organisationer är förmågan att anpassa sig när förhållandena/förutsättningarna förändras eller när ny kunskap kommer in i bilden. Så ej Länsstyrelsen i Östergötland. Om den karta man en gång ritat visar sig inte överensstämma med verkligheten så väljer man ändå att hålla sig till kartan.
Genom flera mycket omfattande opinionsundersökningar vet vi att det folkliga stödet för lodjur är oerhört stort. Varför hörs ni inte? Lyft pennan eller telefonluren och tala om för makthavarna, antingen det är landshövdingen, länsstyrelsen eller de politiker du röstade fram vid höstens val. Om du inte hör av dig så tror man ju att allt är gott och väl.