Det skygga kattdjuret med sina karaktäristiska örontofsar är svenskarnas mest älskade rovdjur. Det är en hotad art som för hundra år sedan nästan utrotades, och som därefter vid flera tillfällen nästan har försvunnit från delar av landet. 

Lodjursstammen har minskat kraftigt de senaste tio åren. Idag finns uppskattningsvis 1140 lodjur i Sverige, vilket är 500 färre än för bara tio år sedan. Trots detta jagas de nu, och jakten sker dessutom under parningstid, vilket normalt sett inte är tillåtet. Det handlar inte om vissa individer som orsakat upprepade stora problem, utan det är en mer allmän jakt, licensjakt. Licensjakten går i strid med EU:s art- och habitatdirektiv, och borde aldrig vara möjlig i ett utvecklat land som Sverige som dessutom har en självbild om att vara ett internationellt föredöme i djur- och naturfrågor. 

Sverige har som land lovat att bevara alla arter inom landets gränser, men gång efter annan sviker vi detta löfte och våra medarter genom att låta olika särintressen prioriteras. Vad gäller lodjur handlar det oftast om att ett fåtal jägare anser att lodjuret tar för mycket rådjur. Med en så antropocentrisk världssyn blir det logiska följden att allt liv, alla vilda och tama djur, tillhör människan. Men naturen och verkligheten funkar inte så, och det är hög tid att vi antar ett mer ödmjukt synsätt på naturen och jobbar med den istället för mot den. 

Ett exempel är trafikskador, vilket vi alla kan enas om bör förebyggas. Viltolyckorna i Sverige är omfattande och ökande, en stor del orsakade av rådjur som är lodjurets primära föda. En större lodjursstam skulle alltså kunna förebygga trafikolyckor, men detta förslag talas det mycket tyst om. När lodjuren inte tillåts ta sin naturliga roll som toppredator kostar det samhället närmare 500 miljoner kronor per år i ökade trafikolyckor. Istället föreslås nu en utökning av jakttiderna, vilket med hjälp av drevjakt på rådjur riskerar att öka viltolyckorna. 

Istället för att vika ner sig för udda särintressen borde Sverige leva upp till sitt löfte, och ta sitt ansvar för att bevara den biologiska mångfalden med dess viktiga toppredatorer. Licensjakten på hotade arter, är en skam för Sverige. Lodjuret, som så många drömmer om att få se i det vilda, är något vi ska vara stolta över.