Replik
"Sluta blunda för skolmarknadens avarter" NT 14/2
I repliken “Jag är inte emot friskolor - jag är emot orättvisor”argumenterar hon för att reducera skolpengen till friskolor så att det i praktiken blir omöjligt att bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet. Det är beklagligt att ordföranden i Utbildningsnämnden så radikalt motarbetar det fria skolvalet.
Min erfarenhet kan kanske nyansera debatten. Jag har sju års erfarenhet som lärare i kommunal skola och tio år som rektor, både i kommunal och fristående verksamhet. För mig är ägandeformen ointressant, däremot utbildningens kvalitet, en aspekt som friskolekritiker sällan vill kännas vid.
Med kösystemet är det svårt att göra alla nöjda, men frågans betydelse för skolsegregationen är kraftigt överdriven. Alla friskolor har inte kö och bara ett fåtal har så lång kö att eleven måste stå åratal i kö. Det är naivt att tro att skolsegregationen skulle lösas av att slopa kön, när alla vet att boendesegregationen är anledningen.
Det fria skolvalet gör det möjligt att önska en skola som passar det egna barnets behov, oavsett om du bor i Smedby, Hageby eller i Lindö. Om vi vore ute efter kortsiktiga vinster, skulle vi pressa in fler elever, men eftersom vår pedagogik är relationell, begränsar vi klasserna till 22 elever, även på högstadiet.
Jag skulle gärna ta in 350 elever till, om vi hade lokaler, för så stort är intresset för vår pedagogik. Vi väljer inte våra elever, det är eleverna och deras föräldrar som väljer oss.
Under mina åtta år på Kunskapsskolan har vi aldrig valt bort någon elev. Däremot vet jag kommunala rektorer som försökt välja bort resurskrävande elever från sina skolor. Detta stred mot min värdegrund då och det strider mot min värdegrund idag. Frågan är varför elever och deras föräldrar väljer bort kommunala skolor för att börja hos oss? Det som Liljeblad reducerar till “avarter” handlar om stolta och hårt arbetande lärare som möter upp varje elev utifrån dennes behov.
Vi anklagas för att dränera kommunen på elever, när frågan borde vara varför inte kommunala skolor klarar av att anpassa sin pedagogik efter elevernas behov? Vi undervisar inte kollektiv, utan elever med unika behov. Liljeblad säger sig stå för rättvisa och likvärdighet, men vill samtidigt straffa föräldrar och elever som väljer friskolor genom att reducera skolpengen.
Skolpengen går till lärarlöner, fortbildning och skolmat. Vi har en digital lärplattform som regelbundet ska uppdateras och vi har längre hyresavtal på lokaler, hyror som sätts enligt marknadspriser, till skillnad mot kommunens lokaler. Våra ägare har hittills aldrig tagit ut någon vinst, utan överskottet går tillbaka till verksamheten.
Vad som borde bekymra Liljeblad är de kommunala skolornas oförmåga att hantera skattemedel. Med citatet “ingen möjlighet för kommunen att kunna planera sin verksamhet, utan man står plötsligt med mycket mindre pengar men ändå samma behov av personal…”, rättfärdigar hon oförmågan att rätta mun efter matsäcken. Vi har också skolor där vi tappar elever från en dag till en annan och detta måste vi ta höjd för, organisera oss mer flexibelt och använda lärarna till att undervisa. Det finns mer effektiva sätt att organisera skolor och jag för gärna en dialog med er om detta. Det är hög tid att sluta se kommunens skolor som martyrer och skylla problemen på friskolor, istället måste vi se till att höja kvaliteten på utbildningen i hela skolsystemet.