Olika ministrar har olika tyngd. Omvärldssituationen och inhemska utmaningar ställer i perioder särskilda krav på olika ministrar och deras departement. Tänk bara på hur pandemin satte socialministern i fokus och hur kriget i Ukraina har gjort detsamma med försvarsministern. Nu står vi inför en inflation som kommer att sätta finans- och finansmarknadsministrarna i viktiga positioner. Så ser en del av det politiska svaret ut på uppblossande kriser som kräver snabba åtgärder under en tid som förhoppningsvis är begränsad. Lätt att begripa.
Men bakom varje regering under de senaste tre fyra decennierna har den globala klimatkrisen varit under uppsegling. Om handling är en mätare på vilket allvar politiken tar en fråga så har allvaret man visat klimatförändringen varit blekt. Minst sagt.
Politiken har en förödande tendens – precis som journalistiken och våra individuella uppmärksamhetsspann – att fångas av dagsfrågor, alltså det som just idag lyser starkast inom vårt synhåll. Klimatförändringen seglar av det skälet i politisk, journalistisk, psykologisk och kommersiell motvind. Klimatfrågan kräver ändå en oupphörlig uppmärksamhet trots att den är kronisk och oftast utanför vårt eget dagliga synfält.
Bäste/a nya statsminister! Tillsätt ett statsråd, helst ett partipolitiskt obundet konsultativt statsråd med uppdrag att värdera klimatperspektivet på varje fråga som regeringen har att ta ställning till. Sätt denna klimatminister på din högra sida så att hen alltid finns inom hörhåll. Och lyssna. Låt klimatfrågan få en framskjuten vetenskapligt förankrad röst längst in i regeringens arbete. Lår den nya regeringsperioden bli den första som styrs med klimatutmaningarna som överordnade och odiskutabla ödesfrågor.