Replik
"Finns tid att hitta en lösning för våra mest sköra elever" NT 29/11
"Frågan om valfrihet genomsyrar kommunen" NT 12/12
I två debattartiklar i Norrköpings Tidningar (29/11-23 och 12/12-23) beskriver Centerpartiet i Norrköping hur de ”(…) står väldigt ensamma bland de politiska partierna i kampen för att bevara och skapa små förskolor och skolor.”
De fortsätter ”Vi ser småskalighet som en viktig utgångspunkt för att skapa trygga sammanhang för människor – inte minst för våra barn och unga. Det är en klok investering för framtiden.”
Att satsa på små skolor är enligt Centerpartiet alltså en viktig kamp och en klok investering. Vad denna investering skulle kosta idag, om den genomfördes fullt ut, framgår dock inte av artikeln. Intäkterna från satsningen skulle, enligt Centern, tydligen komma att betala sig retroaktivt, via mer inbetald skatt och minskad risk för skattehöjningar.
En hypotes som alltså inte kan bekräftas förrän efter ett stort antal år med dessa små skolor. Kanske tror Centerpartiet på att det finns någon formel där en viss skolstorlek automatiskt genererar den bästa lärmiljön och de högsta resultaten. Jag har inte hittat någon forskning som tyder på det, men missförstå mig rätt, det är inget fel i sig att tro på småskalighet, men att utgå ifrån att elever i små skolor per automatik presterar bättre än elever i stora skolor, är att dra det hela för långt.
Enligt en undersökning från SKR gjord 2018, kommer idén om småskalighetens överlägsenhet från USA och en undersökning som gjordes i amerikansk skolmiljö 1964. Sedan undersökningen gjordes har debatten aldrig avstannat. Området är dock mycket lite beforskat i Sverige och den senaste forskningen gällande skolstorlekens betydelse för elevernas resultat, gjord av John Hattie (2014), rör inte heller svenska förhållanden.
Det saknas alltså relevanta studier i svensk skolmiljö, vilket gör Centerns resonemang ganska ointressant när det gäller skolorna i Norrköpings kommun och deras framtid. De brister i trygghet och de resultatskillnader, vi trots allt ser, har oftast helt andra orsaker än att skolan är för stor. De större skolorna har dessutom (enligt rapporten) generellt högre resultat, vilket till stor del just kan förklaras av socioekonomiska faktorer, som högre utbildningsnivå och högre inkomst hos föräldrarna.
Låga resultat behöver alltså inte alls ha med storleken på våra skolor att göra, det handlar mer troligt om faktorer som exempelvis elevernas sociala bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. I rapporten talas också om problem med täta lärar- och rektorsbyten samt låg undervisningskvalitet i små skolor.
När det gäller behörighet till gymnasieskolans yrkesprogram samt hur många elever som uppnår kunskapskraven i alla ämnen är skillnaderna dock bara signifikanta mellan de absolut minsta och största skolorna. Det är följaktligen viktigt för kommunen som huvudman att ta reda på vad skillnaderna beror på för att kunna göra något åt dem, inte enbart fokusera på skolornas storlek. Speciellt som Centerns idé om hur bra det är med små skolor, i själva verket, bara genererar höga kostnader och svårigheter att rekrytera behörig personal.
En sista viktig frågeställning är hur väl svensk skola lyckas med sitt viktiga kompensatoriska uppdrag, oavsett storlek. Ser vi på de enkla resultaten som sambandet mellan samhällets segregation och elevernas resultat så har svensk skola en lång väg att gå för att uppnå likvärdighet.
När hänsyn tas till nämnda bakomliggande variabler, framträder alltså en annan bild än Centerpartiets förklaringsmodell. Elever på mindre skolor presterar generellt sämre, men skillnaden mellan stora skolor och små skolor är inte så viktig för helheten, utan det avgörande, som skapar skillnaderna i resultaten, är bristande undervisningskvalitet i förhållande till elevernas behov.
I dagens Sverige klarar vi inte av att hantera skolans kompensatoriska uppdrag. Det om något spelar en så betydande roll att skolans storlek blir i det närmaste irrelevant. Lösningen är därför inte små skolor utan skickliga lärare och hög undervisningskvalitet.