Jag har med stort intresse följt insändarna om äldrevården i Norrköping. Det är tydligt att anhöriga och anställda inom exempelvis hemtjänsten känner stor oro för hur kommunen ska kunna säkerställa trygghet för en mycket utsatt grupp – sjuka och svaga äldre invånare. Men Eva-Britt Sjöberg (KD) ansvarigt kommunalråd för äldrevården verkar inte dela anhörigas eller anställdas oro. Kvartetten hävdar att det är en mycket liten andel vårdtagare som inte får sina behov tillgodosedda i dagens system. Jag har farhågor att det inte är fullt så rosenrött som den politiska majoriteten vill tillstå.
Norrköpings kommun är för tillfället sämst av Östergötlands kommuner när det gäller att möta färdigbehandlade patienter. Gamla människor blir kvar på sjukhuset i väntan på lagstadgad kommunal hjälp. Jag funderar givetvis på hur Kvartetten analyserat detta? Situationen är ständigt återkommande samtidigt som Kvartetten ofta påtalar att kommunen inte lider någon brist på exempelvis korttidsplatser för färdigbehandlade äldre.
Det finns också ett antal fall där äldre människor som är bosatta i Norrköping tvingats gå till domstol för att få en dräglig tillvaro sina sista levnadsår. Rättsinstanser har vid ett flertal fall ansett att kommunen gjort tolkningar under lagens miniminivå. Detta får mig att fundera på hur vårdtagare och deras anhöriga upplever sin vardag? Har den ledande politiska majoriteten tagit reda på det? För oss är de äldres upplevelse av den omsorg de får viktig. Vi har bland annat skrivit ett förslag till kommunfullmäktige där vi föreslog att kommunen ska ta större hänsyn av hur äldre upplever trygghet. Trygghet är så personligt och olika för alla. Tyvärr avslog Kvartetten förslaget. Vi ska fortsätta driva den här frågan och när inte den kommunalpolitiska sfären vill diskutera vidare med oss så hoppas jag att fler anställda och anhöriga vill kliva fram i debatten.
Trygghet finns inte för att Kvartetten säger att den finns utan endast när vårdtagaren och anhöriga upplever den.