Apropå
"Här finns flest östgötar som inte försörjer sig själva" NT 25/10
Att Norrköping tyvärr placerar sig på en så föga smickrande plats är dock inget nytt. Man kan med fog hävda att Norrköping prenumererar på en sådan plats och har gjort under väldigt lång tid, men det egentliga problemet är att det blir allt värre med tiden och man kan nog inte heller skylla på coronapandemin i alltför stor utsträckning.
Saken är den att åren kring 2015 var cirka var femte arbetsför person i utanförskap vilket idag har blivit var fjärde. Det är även rätt så intressant med Lars Stjernkvists hänvisning (dock i ett helt annat ämne) i sin artikel i NT (30/10), där han hävdar att Norrköping var på dekis under 1980-talet. Då kan man ställa sig frågan hur man ska betrakta Norrköping av idag?
Man bör nog uppmana den styrande Kvartetten att söka audiens hos regeringen för att försöka få till någon form av krisstöd för Norrköping. Den här gången kan man inte hoppas på att ett universitet kommer att rädda staden eftersom vi redan har ett och som inte har lett till någon förbättring.
Man kan konstatera att i Norrköpings tycks ingenting få någon märkbar effekt på arbetslöshet, där den nuvarande Kvartetten verkar ha tömt verktygslådan och ställer sitt hopp till lagerhållning och en eventuell batterifabrik.
Man bör även ställa sig frågan om den styrande Kvartetten själva inser att deras politik har nått vägs ände, och en ytterligare fråga är om en ohelig allians mellan Vänstern och Moderaterna skulle få till något bättre? Tveksamt skulle jag själv säga och man bör nog gemensamt i Norrköping begära att staten träder in och hjälper till.