Lars Stjernkvist (S), kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, väljer att gå i direkt polemik med mig gällande en moderat fritidspolitikers kritik mot tjänstemannaorganisationen och vilka konsekvenser den kritiken fick.
Det här är en diskussion som vi kommer behöva fortsätta, framför allt inför nästa mandatperiod. Som jag ursprungligen skrev är jag tveksam till om alla fritidspolitiker vill fortsätta sitt politiska engagemang på sin fritid om det engagemanget ska innehålla ett personligt arbetsgivaransvar för kommunens 10 000 anställda såsom kommunens högsta tjänstemannaledning anger och även Lars Stjernkvist antyder.
Dock vill jag redan nu, inför kommande diskussioner, korrigera Lars Stjernkvist. Jag tycker det är rimligt om vi utgår ifrån fakta och inte spekulationer.
1) Lars Stjernkvist vill utmåla moderatpolitikerns kritik och agerande som ett öppet personangrepp mot en enskild tjänsteman. Det finns ingenting, vare sig i själva händelsen eller i den efterföljande utredningen, som visar att kritiken som den moderata företrädaren framförde var riktad mot en namngiven tjänsteman. Kritiken vände sig generellt till tjänstemän på ett av kommunens kontor. Det är alltså en helt felaktig anklagelse mot vår moderata företrädare som Lars Stjernkvist uttrycker i sin debattartikel. Varför han väljer att göra så får han givetvis själv stå till svars för.
2) Det andra som behöver tydliggöras är att Lars Stjernkvist i sin roll som ordförande för kommunstyrelsen borde vara försiktig med att så bestämt uttrycka hur ansvaret för arbetsrätten i kommunen ser ut. Arbetsrätten fastslår att en arbetsgivare ska inleda en utredning när en anställd upplever sig kränkt. Dock är det inte, enligt juridiska bedömningar på exempelvis Sveriges kommuner och landsting (SKL), den enskilde politikern som bär arbetsgivaransvaret utan det är ett kollektivt ansvar. Ett kollektivt ansvar som i Norrköpings kommun ytterst bärs av kommunstyrelsen där Stjernkvist alltså själv är ansvarig. Vidare finns det inget utrymme i kommunalrätten att straffa en förtroendevald som uttryckt kritik mot tjänstemäns arbete, Vilket givetvis vore problematiskt om det fanns. Hur skulle vi då kunna kalla Sverige för demokrati där människor tillåts uttrycka åsikter?
Vi ska värna vår demokrati och dess hörnsten yttrandefriheten. Det kräver en öppen diskussion om takt och ton i olika forum. Det är en generell fråga som vi bör ägna mer tid åt i en tid av allt större transparens i exempelvis sociala medier.
En god ton och ett bra arbetsklimat tror jag oavkortat börjar med den enskildes agerande och då vore det klädsamt om högste ansvarige politiker i Norrköping kunde visa vägen på ett mer faktabaserat sätt.