Vi såg ett slagfält. Brända bilar. Brinnande barrikader. Och vi pratade med poliser, räddningstjänsten och med många av dem som - gissningsvis - bor i området. Röken låg tung i Navestad. Men det var inte böcker som brann.
Man kan ogilla Rasmus Paludans provokationer. Det är hemskt när man bränner böcker och man måste inte göra allt bara för att yttrandefriheten ger en rätt till det. Men detta handlade inte om koranbränning. Det handlade om att visa makt, att göra uppror, att skada blåljuspersonal.
Och varför måste media sedan gå ut och avisera demonstrationer av denna art – bara för att man anser att ”folk har rätt att få veta ”? Vem vinner på det? Det hade varit bättre att låta Paludan få göra sin demonstration utan uppmärksamhet. På det sättet hade vi kunnat undvika angreppet från dessa inre terrorister, som nu hann mobilisera och samla ihop både folk och materiel för att skada poliser och därmed även skada Sverige och det som svenska folket har byggt upp och står för.
Vi frågade mängder av de människor som fanns i Navestad - unga som äldre - vad som hände. Vi ville att någon skulle berätta. Var man förbannad på Paludan? Var man stolt över upploppen? Var man arg på ligisterna?
Ingen visste dock någonting. Sade de. Ingen hade sett något. Tre yngre killar berättade att de hade sett en person bli skjuten av polisen. Någon berättade om att flera hade skjutits. Man berättade om brinnande bilar. Och så vidare. Men ingen sade något om brända koraner - och ingen hade såklart deltagit i upploppen…
En ensam kvinna, litet avsides, berättade dock om hur hon och grannarna hade applåderat polisen när den kom till Navestad. ”Detta är för jävligt”, sade hon. ”De förstör vår stadsdel och vi är rädda att upploppet sprider sig.”
Ingen av dem vi pratade med nämnde alltså något om koranbränning. För det förekom ingen. Däremot tycks ligisterna ha varit ute efter blåljuspersonalen. Och även om vi kan tycka att Paludan är en påfrestande provokatör, framgick det nu klart varför han agerar som han gör.
Det vi tydligt såg i helgen var hur grupper - totalt utan koppling till vårt svenska samhälle - tar varje möjlighet att ställa till kravaller. Hur de försöker visa sin makt, visa att de bestämmer. Kräver ”respekt”. Men de bestämmer inte - hur gärna de än vill. Och respekt får man om man förtjänar det. De som stenar blåljuspersonal förtjänar bara förakt. De skall låsas in och - i förekommande fall - slängas ut!
I övrigt håller nog de flesta med den ensamma kvinnan - hon som såg sin stadsdel brinna: Det är för jävligt. Detta skall inte få förekomma! Vi får inte glömma alla dem som bara försöker leva ett normalt liv i Navestad eller var nu än ligisterna försöker ta över.
Problemen är dessvärre inte nya. De har växt till sig under decennier – årtionden av dålig politik i Norrköping.