Där kan upp till 50 arter leva på samma kvadratmeter – lika många som i regnskogen. Tyvärr är ängen, och därmed livet knutet till ängen, hotad. Mer än 99 procent av ängen har försvunnit i Sverige sedan 1800-talet. Nu behövs krafttag för att hålla liv i ängarna, och återskapa ängar där de försvunnit.

Förr i tiden var ängen en förutsättning för att kunna utfodra boskap under vinterhalvåret. Idag är situationen helt annorlunda, och ängar har gått från en förutsättning för djuren till en ekonomisk belastning. Den största anledningen till varför arter rödlistas i Sverige är igenväxning, brynmiljöer, hävdade områden och att småbruk försvinner. 

Ängen, och artrikedomen däri, är beroende av en aktiv skötsel för att inte växa igen. Många som sköter ängar idag, gör det för att de är personligen engagerade i att bevara kulturhistoria och den biologiska mångfalden. Hembygdsföreningar och naturskyddsföreningen slår med ideella krafter många ängar. Men många arters existens bör inte vila enbart på ideella krafter eller personligt engagemang. För att säkra den biologiska mångfalden men även ta vara på de kulturvärden som följer med en äng, måste stat och kommun säkra ängarnas existens. Miljöpartiet vill: 

• Höja ersättningen för ängsvård.

• Kommunen bör ta fram en ängsstrategi, och kartlägga vilka ängar som är prioriterade för fortsatt hävd, för återupptagen hävd, och var nya ängsmarker kan etableras.

• Kommunens vägrenar ska klippas när det ger bäst ekologisk nytta, så att blommor hinner sätta frön.

• Gräsmattor är en ekologisk öken som kostar pengar att upprätthålla, men nyttorna är få. Kommunen bör uppmuntra fler trädgårdsägare till att ha en vildare trädgård, bland annat genom en årlig tävling 

• Första helgen i augusti bör kommunen arrangera en folkfest med slåttring, där utbildning både om praktisk naturvård och kulturhistoria ges

Vi bygger vår politik i solidaritet med naturen, och därför anser vi inte att vi har råd att förlora vår artrikaste miljö och låta den växa igen. Gör som vi, slå ett slag för ängen.