Replik
"Låt oss välja bort kärnkraft" NT 11/7
Inte heller Björn Johansson (BJ). En kort historik är därför på sin plats.
I mer än ett halvsekel hade Sverige ett av världens bästa och mest robusta energisystem med vatten-och kärnkraft som grundfundament. Därtill nästan fossilfritt. Bra för såväl vår industri som för oss medborgare. Och för klimatet. Detta system har vår regering S och MP (påhejade av V och C) under de sista 8 åren börjat montera ned genom att stänga fullt fungerande kärnkraft och som förorsakat betydande effektproblem för industrin södra Sverige och stor negativ påverkan på elpriset i elområde 3 och 4. I stället har påbörjats en storskalig utbyggnad av väderberoende energiproduktion i form av kraftigt subventionerad vindkraft. Detta är det pris som S har varit beredd att betala MP för att få sitta kvar vid maktgrytorna. Nu har gudbevars MP lämnat regeringen och en viss tillnyktring kan skönjas hos S.
Jag håller med BJ att man ska ha respekt för riskerna med kärnkraft. Om man emellertid tittar djupare på detta och jämför hur många människor på vår jord som dött och dör i förtid av luftföroreningar med dödsfall orsakade av kärnkraft så är valet enkelt. Vi har hittills haft 3 haverier, Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima.
Det förstnämnda fick inga svåra följder. De 2 sistnämnda orsakades inte av kärnkraftstekniken i sig utan av det undermåliga sovjetsystemet respektive en jordbävning. Men ändå naturligtvis stora tragedier. Inte att förglömma, även de industriella vindkraftsparkerna innebär risker. Det behövs definitivt mera objektiv forskning avseende påverkan på människor, djur och ekosystem. För att inte tala om de säkerhetsrisker det innebär att kinesiska bolag med direkt koppling till regimen i Peking idag äger runt 25 % av svensk vindkraft.
Om jag tolkar BJ rätt så tycker han att Tyskland är en förebild som stängt ned nästan all kärnkraft och därmed till stor del gjort sig beroende av rysk gas och väderberoende elproduktion. Nej BJ, detta är ett exempel på en katastrofal energipolitik som idag förorsakar enorma obalanser i det tyska energisystemet.
Förlorarna kommer att vara tysk industri och tyska hushåll, som idag har Europas högsta elpriser. För att någorlunda komma till rätta med obalanserna tvingas nu tyskarna starta det ena kolkraftverket efter det andra. Koldioxidutsläppen kommer med stor sannolikhet detta år bli de högsta på 30 år. Näringslivsminister Robert Habeck varnade nyligen att risken för en kollaps i energisystemet är påtaglig.
BJ nämner som lösning energilagring, bland annat genom vätgas och batterier. Det hela förutsätter dock att man hittar tekniker för storskalig energilagring (nödvändigt för vår industri), lösningar som sannolikt inte finns inom överskådlig tid. Tyvärr synes även batterierna utvecklas alltför långsamt och att lagra vätgas kräver mycket stora mängder energi.
Ytterligare orosmoment beträffande energipolitiken i Sverige som inte kan förbigås är den uppenbara bristande kompetensen hos ansvariga ministrar (klimat- och energiminister). Några exempel: En energiminister, som hänvisar till rapporter som inte finns för att främja egna och sin regerings syften, som vid något tillfälle t.o.m. uttalat att väderberoende energiproduktion är planerbar, som påstått att havsbaserad vindkraft kan byggas på 1–2 år (tar normalt 8–10 år) och därmed snabbt kan ersätta bortfallet av planerbar elproduktion i södra Sverige och därtill få ned elpriserna. En klimatminister som tror att det räcker med en dusör till kommuner för att få kommuninnevånare att acceptera vindkraft. Detta är ett oseriöst sätt att driva energipolitik.
Vill bara avslutningsvis säga att även vind- och solkraft behövs som energikälla, kanske de sista 10–15 % av den totala energiproduktionen. Men att tro att väderberoende elproduktion fullt ut skall kunna ersätta planerbar elproduktion är att drömma sig bort från verkligheten.