Staden har under en lång tid präglats av stora industrier och stor invandring. Fackföreningsrörelsen har samlat människor och arbetarpartiet har förenats med rörelsens agenda. Det är ingen tvekan om att (S) bidragit till reformer som föregångaren till mitt parti, högerpartiet, kanske aldrig skulle initierat. Men nu är tiden en annan. 

Det finns inga förtroendevalda i något parti som idag ifrågasätter den allmänna välfärden. Och det kollektiv som krävdes för att möjliggöra reformer som semester, föräldraledighet och allmän sjukförsäkring behövs inte längre - allt det här är lagstadgat sedan länge. Idag präglas Norrköping av andra utmaningar. Utmaningar som egentligen funnits i decennier men som också spätts på, av som jag upplever det, en nonchalans från styrande politiker att möta upp människors vardagsproblem. Och egentligen är det märkligt att den här situationen har uppstått för nog måste väl även (S) inse att det var just deras tidigare förmåga att se människors behov som gav dem ett starkt stöd? Men låt mig peka på några exempel på hur det är idag;

1/ Vi har inte glömt den stora nedskärningen inom demensomsorgen som (S) ledde och fick igenom, med minsta möjliga politiska marginal, i början av 2020. Bemanningen av undersköterskor sänktes på boenden med demensinriktning. Nedskärningen har sedan två år tillbaka skapat en situation där både personal och anhöriga larmar om att livet för de äldre och mest sköra blivit mer och mer ovärdigt. 

2/ Norrköping växer och människor bosätter sig i de områden som pekats ut som tillväxtområden eller i andra samhällen utanför Norrköpings stadskärna. Samtidigt bestämmer sig den styrande politiska ledningen i regionen (med (S) i stark majoritet) för att dra in de bussar som möjliggjort arbets- och studiependlingen på just samma orter. Nu vill de att vi ska glädjas åt tätare turer i vissa delar av kommunen när det sker på bekostnad av turer i Krokek, Lundby, Ljunga, Vånga och Skärblacka. Det är ett högt pris familjer får betala när (S) slutat lyssna och vägrar ta hänsyn till var människor faktiskt vill bo.

3/ Under våren 2022 fattar (S) beslut om en ny trafikstrategi för Norrköping. Alla som behöver använda bilen för att få ihop sin vardag kommer att få det svårare när bilen prioriteras ned avsevärt. På Skarphagensleden, Gamla Övägen och Linköpingsvägen/Södra promenaden planerar nu (S) enfiligt för bilen till fördel för gångare, cyklar och kollektivtrafik. Den som tidigare vittnat om en svår och trång trafiksituation i Norrköping kommer få följa en utveckling där fler och fler står i bilköer för att ta sig fram och tillbaka till jobbet eller lämna och hämta barn från skola och aktiviteter. 

Det finns både realistiska och möjliga lösningar till de problem som jag beskrivit här ovan. Inte bara föreslagna av oss utan också av flera andra partier - både från vänster till höger. Det jag menar är att Socialdemokraterna gått från att vara en rörelse för människor till att bli en rörelse för makt. Jag upplever att de slutat att lyssna. 

Högern i Norrköping har aldrig riktigt fått förtroende från väljarna att leda kommunen så jag har inte så mycket meriter att stoltsera med. Men det jag har är en vilja att lyssna som format en strukturerad plan för att lösa de samhällsproblem som präglar Norrköping - det kanske kan trumfa Socialdemokraternas tjocka lunta av det som har varit?