Ett sådant tillfälle var, när jag läste artikeln i NT 27/10 om östgötar som inte kan försörja sig, där Svenskt Näringsliv drar slutsatser om sin undersökning.
Frågor som hade varit intressant att få svar på är bland annat:
Hur många av de som inte kan försörja sig själva arbetar men kommer ändå inte upp i en inkomst av 15500 per månad? Hur ser deras löne- och anställningsvillkor ut?
Vi vet att det finns ett stort antal människor i det så kallade prekariatet, som mer eller mindre ständigt står till arbetsgivares förfogande men bara får betalt, när de med kort varsel bli inkallade. Hur många sådana döljer sig bakom siffrorna? Hur många arbetar ofrivilligt deltid?
I exemplet från restaurangbranschen - hur många av de erbjudanden om arbete, som sägs att svenska arbetslösa inte vill ta, ger en lön som går att försörja sig på? Arbetslöshetskassornas system kan behöva bli mer flexibelt i sådana situationer men att bara tvinga folk att ta arbeten, som ger långt ifrån tillräcklig inkomst gör ju inte att fler kommer upp i den som krävs för att kunna försörja sig.
De flesta är överens om att fler utbildningsinsatser behövs för att ge bättre matchning på arbetsmarknaden. De andra förslag på lösning som Svenskt Näringliv (och Moderaterna) har, såsom minskade bidrag och sänkta arbetsgivaravgifter för vissa grupper, är inte nya. De prövades under alliansregeringarna. Det hade varit intressant om journalisten ställt frågor om de utvärderingar som gjorts av dessa insatser.