Norrköpings kommun har ett tufft ekonomiskt läge och jag har tidigare beskrivit hur kostnaderna är betydligt högre än intäkterna. Kommunen har ett betydande underskott som måste hanteras.
Det här betyder helt enkelt att Norrköpings kommun inte har tillräckligt med pengar utan måste minska sina kostnader för att kunna tillhandahålla kommunal service till medborgarna i det långa loppet. Jag ser nu i den lokala debatten att medborgare undrar vad vi ska göra med ”alla pengar” som uppstår när vi sparar. De här besluten fattas inte för att få pengar över till något annat. Förändringarna görs för att underskottet de kommande åren ska hållas på en hanterbar nivå.
När vi tog makten efter valet 2022 kunde vi ana en viss avmattning i ekonomin. Vi förstod att det kunde uppstå ekonomiska utmaningar men ingen kunde ana att vår första budgetprocess innebar att vårt utgångsläge var ett underskott på över 700 miljoner. Delar av detta var givetvis kopplat till den utmanande globala ekonomin med hög inflation, höga räntor och en svag svensk krona.
Men en mycket stor del är kopplat till att kommunen i många år haft en kostnadskostym som vi inte haft råd med. Kommunen har levt över sina tillgångar.
När vi nu anpassar verksamheterna efter nya förutsättningar i form av ekonomi och behov skapar det en frustration bland många medborgare. Jag delar frustrationen. Det är inga lättvindiga beslut som nämnder brottas med men vi måste göra neddragningar.
Om man skulle jämföra kommunens ekonomi med en vanlig privatekonomi så är vi i ett läge där vi har kvar saker som vi inte har råd med. Det är som om en familj behåller segelbåten fast man inte har råd med mat hela månaden. Självklart finns det positiva saker med att ha tillgång till en båt men det absolut viktigaste är att kunna äta sig mätt varje dag och kunna köpa nya gummistövlar när barnet växt ur de gamla.
Jag förstår att medborgarna gärna vill ha viss kommunal service som skapar ett mervärde men först ska vi säkerställa att alla barn klarar skolan.
Vi kommer givetvis alltid få brottas med frågan vad som ska tillhöra en grundläggande kommunal service och det kommer att finnas många åsikter om det. En del kommer hävda att en filmfond och en fullskalig symfoniorkester behövs, andra att alla skolor ska få finnas kvar även om de inte fylls med elever, en tredje att alla stadsdelar ska ha idrottshallar och fritidsgårdar.
Jag har respekt för alla önskemål men tänker samtidigt att vi måste hitta en balans och ta beslut som är faktabaserade och logiska. Och här vill jag be om tålamod. Tålamod för att låta oss ställa om verksamheten till en ny verklighet.
Avslutningsvis – jag vet att vi kan göra något bra av den tuffa tid vi befinner oss i. Det ger oss en möjlighet att vända på alla stenar, ompröva om det vi gjorde igår är rätt att göra idag och pröva nya sätt att göra saker på.
Mitt fokus kommer vara att leverera god kommunal välfärd till alla medborgare. Jag diskuterar gärna vad som ska finansieras för skattekronan och vad som kanske behöver bära en större del av sina kostnader framöver.
Det är hälsosamt att ifrågasätta gamla beslut och ersätta gamla vanor med nya lösningar som fungerar både för dagens behov och dagens ekonomiska förutsättningar.