Om högern vinner väntar mer nedskärningar i välfärden, fortsatt utförsäljning av gemensamma tillgångar och massor av pengar till Sveriges redan rekordmånga miljardärer. Men om högern inklusive Sverigedemokraterna inte vinner så kommer det att spela enorm roll hur stora partierna på vänstersidan blir.
Med en starkare vänster som behövs för skapa en majoritet – både i Riksdag, Region och Kommun – så kan vi få en välfärdspolitik för hela folket. Om vänstern inte blir tillräckligt stark för att ingå i majoritetsstyren så kommer Socialdemokraterna istället att samarbeta med Centerpartiet eller andra högerpartier vars främsta drivkraft är att privatisera mer och öka den ekonomiska orättvisan i samhället.
I Norrköping går Socialdemokraterna till val på att avskaffa LOV-privatiseringen i hemtjänsten som de själva införde tillsammans med högern. De vill också ge alla barn rätt till 30 timmar i förskola, höja lönerna för undersköterskor och bygga billigare hyresrätter. Det är vänsterförslag som de tillsammans med högern under de senaste fyra åren sagt nej till oräkneliga gånger.
Socialdemokraterna går också till val på att avskaffa vinsterna i sjukvården. Men i Region Östergötland där de styr med högern kan man inte ens svara på om sjukhusen ska upphandlas eller inte. På riksnivå säger man sig både vilja ta tillbaka kontrollen över välfärden och höja pensionerna.
Men att begränsa marknadsskolan – som förvandlat den svenska skolan från en av de bästa och mest likvärdiga i världen till en av de allra sämsta – är omöjligt utan vänsterns hjälp. Och pensionerna – de kunde bara höjas när vänsterns Nooshi Dadgostar tvingade fram det.
Socialdemokraterna lovar mycket vänsterpolitik nu i valrörelsen. Samtidigt som man säger att man hellre samarbetar med högerpartier än med vänstern vilket gör just den politiken omöjlig att genomföra. Därför är det bara en starkare vänster som kan göra det möjligt för Socialdemokraterna att uppfylla sina vallöften om att ta tillbaka kontrollen över välfärden, höja pensionerna och bygga billigare hyresrätter.
Själv växte jag upp i ett arbetarhem i den jämlika välfärdsstaten på 80-talet. Vi litade på att den gemensamma välfärden, trygghetssystemen och samhällsservicen fungerade. Jag har också fått genomleva 90-talets högervåg med brutala nedskärningar och privatiseringar. Nuförtiden kan man inte längre lita på att välfärden fungerar, att apoteket har medicin eller att bussen kommer. Jag sörjer min barndoms jämlika välfärdsland – men valet på söndag kan bli en vändpunkt. Vi kan sluta acceptera försämringar för vanligt folk och tillsammans börja bygga Sverige och Norrköping starkt igen.