Jag tänker på den långa arbetarhistorien som hela Norrköping gratis får ta del av på Arbetets museum, Stadsmuseet och Konstmuseet. Jag tänker på den fantastiska kulturskolan som för en billig peng fanns för alla, jag tänker på våra fantastiska skolor och jag tänker på alla barn som får växa upp i vår vackra stad.
Men september förra året slutade det att gälla. Istället för kulturarrangemang har tidningarna präglats av artikel efter artikel om nedskärningar från det nya kommunstyrelsen. Dubblering av avgifterna till kulturskolan, privatisering av Louis de Geer och inträdesavgifter till kommunens museer diskuteras. Allt som tidigare sågs som för viktigt för att skära i får nu känna av Sofia Jarls stålbad, skolan och fritidsgårdarna har redan fått en smäll trots att detta är några av de viktigaste delarna av vårt samhälle.
Senaste veckan har den pågående kulturslakten i Norrköping uppmärksammats i hela landet, men det är betydligt mer än kulturen som slaktas. Kommunen har även visat på att barn och ungdomar - vår framtid - inte är något att prioritera.
På senaste kommunstyrelsemötet, gömt under nedskärningar i kulturen, finns förslag som kommer skada Norrköpings barn och ungdomar något enormt. Det har nu lagts fram ett förslag där de som vill ha specialkost i skolan inte längre kommer vara berättigade till detta om de inte har läkarintyg.
Detta innebär att den med NPF-problematik som inte blivit utredd, inte kommer ha rätt till specialkost. Detta betyder även att barn som har en selektiv ätstörning inte kommer kunna få mat anpassat för dem. Ung Vänster och Vänsterpartiet har under en längre tid drivit frågan om gratis frukost i skolan för att vi vet att skolelever behöver energi för att hänga med - jag trodde inte på hundra år att skollunchen för många elever i kommunen skulle hotas.
Barn som inte kan äta den mat som finns i skolan kommer nu tvingas in i de redan olagligt långa köerna till BUP för att få ett intyg om specialkost. Under tiden de står i kön får de helt enkelt vara hungriga!
Ett till problem som kommer uppstå av detta är att köerna på BUP kommer att växa, eftersom att de barn som enbart behöver ett intyg för skolmat kommer uppta plats i kön.
Den som själv har stått i BUPs kö eller som har ett barn som har gjort det vet att det är rent livsfarligt. Att barn och ungdomar som behöver hjälp ska vänta ännu längre på att få den vård de behöver är skandalöst. Barn dör i kön till BUP.
Prioriteringen är tydliga, minskade pengar till kultur, fritidsgårdar och skolor i kombination med förslag som kommer försvåra för barn och ungdomar att söka livsviktig vård visar att kommunstyrelsen inte bryr sig om det viktigaste vi har - våra barn och ungdomar. Vi kommer se effekterna av detta under många år framåt, ungdomar som dras in i kriminalitet för att de inte har verktygen för att klara skolan, fler barn som dör i vårdköer och ett dött kulturliv.
Jag känner inte igen min hemstad längre. Norrköping har blivit kallt.
Men Norrköping behöver inte förbli kallt. Vi är många och tillsammans gör vi skillnad. Stå inte och se på när allt det fantastiska med Norrköping nedmonteras och säljs till högstbjudande, organisera dig och visa motstånd på alla sätt du kan!
Jag känner inte igen mitt Norrköping längre
När jag tänker på Norrköping tänker jag på en varm stad, en levande stad och en välkomnande stad.
Vid kommunfullmäktiges sammanträde i juni demonstrerade Ung Vänsters mot förslagen på neddragningarna inom skolan.
Foto: Ung Vänster Norrköping
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.