Det går att lägga karbonpapper mellan sjuksköterskors, undersköterskors och läkares krav på förändring, där personalneddragningar och ont om resurser, vårdplatser och personal gör att man går på knäna!
I Norrköpings kommun, liksom i många andra kommuner, har vi åter nått ett historiskt lågvattenmärke. Där personalen vädjar om att de styrande ska lyssna på dem, och där man är så pressade på grund av personalbrist och frånvaro, att verksamheterna inte går ihop sig längre. Där personal inte längre kan stå för vad det har blivit, och där man ständigt har en frustration inom sig när man inte räcker till. När man ofta går hem från sitt arbetspass och gråter, och ringer till jobbet för att höra så man inte glömt något viktigt!
Vi poängterar också åter att detta inte initialt är covid-pandemins fel, utan ligger i långt mer långtgående perspektiv bakåt i tiden. Vi kan bara konstatera att det här är oerhört allvarliga konsekvenser av ett kontinuerligt sparande, och en i många år rådande effektivisering och neddragning av personal runt om i kommunens verksamheter. Det har länge varit en dåligt sammansatt organisation kring vård och omsorg, med en svag ledning, där man fokuserat på att utreda, betala dyra konsultarvoden och utarbeta skrivbordsprodukter till scheman enligt Bemanningshandboken.
Scheman som gör personalen sjuk, och som gör att man väljer att sluta, gå i förtidspension. Om man inte går in i väggen och blir sjuk innan dess vill säga. Och där man dragit ned på personal, inte gett varken personal eller enhetschefer gehör för sin oro, och konsekvent från ledningsnivå hävdat att ingenting är fel. Att det är glädjande?? att vård och omsorgskontorets ”nya” sätt att jobba, och de lösningar man kommit på, har gett goda resultat som gjort att man ser en positiv utveckling på området!! Skäms!
Att som högste ansvariga chef inom vård och omsorg i kommunen, konsekvent hävda att vi är på rätt väg, när även enhetschefer, inte bara en utan flera, runt om i kommunen hävdar att det råder en tystnadskultur, där man slickar uppåt och sparkar nedåt för att uppnå gillande från högre chefer. Att det råder en ”management by fear”-kultur, där det citat ”framgår tydligt att misshagliga….icke tillräckligt inställsamma enhetschefer, är lätt utbytbara.” Och där avsaknaden av en kultur som främjar konstruktiv kritik från enhetschefer är anmärkningsvärd!
Där chefer ute på enheterna känner sig motarbetade därför att ledningen känner sig hotad av deras kompetens. Ja, då är det något som är oerhört fel! Och det spiller över på oss lägre ned i hierarkin. Vad som är än mer fel, är att den högsta ledningen, med vård och omsorgsdirektör i spetsen, inte med en enda stavelse kan medge att det är något som är allvarligt fel. Att man inte ens med en enda liten mening kan säga att jaa, ni har nog faktiskt haft rätt. Vård och omsorg håller på att haverera totalt, på alla nivåer, och vi måste göra något åt det. Vård och omsorgsledningens retorik i media och andra sammanhang är rent ut av skamlig, och borde generera i ett starkt och rungande NEJ från vår politiska ledning! Nej, till det oerhört skamliga i att konsekvent förneka egna fel och brister, och NEJ till respektlösheten gentemot både sina egna anställda på golvet och dess chefer, som faktiskt också har fått nog!
Det är dags att byta ut dövikten i leden, och börja samarbeta på alla fronter kring återuppbyggnaden av en vård och omsorg som verkligen fungerar. Som kan bli det attraktiva och tillfredsställande yrke vi faktiskt behöver att det blir för att möta det stora behov av personal som kommer att finnas i framtiden. Det är dags att ni börjar lyssna på er personal, Norrköpings Kommun.