Det är koldioxid som bildas och bubblar upp. Under tiden sker en exponentiell tillväxt av jästsvampar som producerar mer koldioxid. Tillväxten bromsas så småningom eftersom jästsvamparna också producerar ett gift, nämligen alkohol som till slut tar död på jästsvamparna. Jästsvamparna producerar alltså själva det gift som tar död på dem, men det kan de knappast reflektera över.

För någon vecka sedan kom IPCC:s klimatrapport om hur fort utsläppen av växthusgaser i atmosfären ökar p.g.a. människans verksamheter och hur fort jordens medeltemperatur ökar. IPCC konstaterar också att det nu krävs snabba och kraftfulla åtgärder för att begränsa skadorna på planeten.

Sen händer; ingenting. Inga politiska utspel om höjda skatter på fossila bränslen, ingen nedgång i försäljningen av tunga bensinslukande bilar, inget beslut om utbyggnad av kollektivtrafik och förbättrade cykelvägar. Inget som tyder på att vi borde agera nu. Jo två saker händer som jag tycker är värda att reflektera över. Det första är att regeringen kör över miljödomstolen i fallet med Cementa. Det andra är Moderaternas mediepolitiska program där man vill öka statens kontroll av vad SVT säger. Tanken svindlar men det kan väl inte vara så att en del politiker, nu när miljö och kortsiktiga ekonomiska intressen kommer i konflikt, vill begränsa domstolarnas självständighet och public service oberoende?

Att inte jästsvamparna reflekterar och agerar mot sina utsläpp kan vi säkert förstå, men varför inte människor och politiker gör det är svårare att förstå. För vi måste agera nu och vi måste agera kraftfullt för att inte konsekvenserna ska bli ödesdigra. Sen kan och ska man inse att IPCC inte har exakt kunskap om vad som händer men att klimatförändringarna snararast kommer att gå fortare än vad man räknat med bl.a. för att man inte tagit hänsyn till ett antal så kallade ”tippingpoints” som vi nu kommer allt närmare.

Att tro på vad IPCC säger är inte bara politiskt korrekt som en del hävdar utan framförallt vetenskapligt korrekt.

En del stora företag som t.ex. LKAB har insett det här och nu är det vi människor och våra politiker som måste få saker att hända. Jag och min fru satte oss förra veckan vid köksbordet och funderade på vad vi kunde göra och jag tror och hoppas att många gör som vi. För ännu kan vi göra mycket och även det lilla har betydelse.

Sen hoppas jag att vi i nästa val röstar fram politiker som har modet att genomföra en politik som är långsiktig och som kräver en del beslut som kan uppfattas som obekväma. Kanske är idén om ständig ekonomisk tillväxt lika kontraproduktiv som jästsvamparnas ohämmade tillväxt.