Trots det målar finansminister Elisabeth Svantesson upp inflationen som ett hinder för nödvändiga tillväxtreformer. Det är fel. Sverige ser ut att få en krisbudget när vi hade behövt en tillväxtbudget.
Europas ekonomiska utveckling har gått trögt under lång tid. I år ser Sverige ut att bli sämst i klassen med lägst tillväxt av alla EU-länder. Det är resultatet av många års bristande fokus på tillväxt och jobb. Vid finanskrisen 2008 var EU:s och USA:s ekonomier jämnstora. Idag är USA:s 25 procent större än EU:s och Storbritanniens tillsammans.
Det finns många skäl till att Sverige och Europa halkar efter. En av de viktigaste anledningarna är kombinationen av arbetskraftsbrist och utanförskap på arbetsmarknaden.
Många företag har svårt att hitta rätt kompetens. Svenskt Näringslivs rekryteringsenkät visar att var femte rekryteringsförsök i Östergötland misslyckas helt. I regionen uppger 75 procent av företagen att det är svårt att rekrytera. Följden blir förlorade affärer och inställda expansionsplaner.
Samtidigt som företagen har svårt att rekrytera står alltför många utanför arbetsmarknaden. Arbetslösheten är den fjärde högsta i EU och utvecklingen går åt fel håll. Hela 24 procent av den arbetsföra befolkningen i Östergötland har för låg inkomst för att kunna försörja sig själv. Mer än hälften av dem är fast i ett permanent utanförskap. Det här är en ohållbar situation för de människor det handlar om, för svensk ekonomi och för välfärden. Alla som kan jobba ska jobba så välståndet kan öka.
Regeringen borde därför:
- Sänka skatten på arbetsinkomster. Sveriges marginalskatt är högst i världen, den behöver minska. Ytterligare jobbskatteavdrag behövs för breda inkomstgrupper. Tidöavtalet innehåller konkreta förslag som nyligen remissbehandlats. De behöver nu genomföras för att öka sysselsättningen och antalet arbetade timmar.
- Öka drivkrafterna att gå från bidrag till arbete genom bidragssystem som stärker drivkraften att jobba och krav på aktivitet för att minska risken för långvarigt bidragsberoende.
- Sänka arbetsgivaravgifterna för unga för att underlätta deras etablering på arbetsmarknaden.
- Lansera de etableringsjobb som parterna föreslog redan 2017 för dem som står långt från arbetsmarknaden.
- Förbättra förutsättningarna för företagen att rekrytera och behålla internationell arbetskraft genom en nationell strategi för att attrahera internationella talanger.
- Satsa mer på yrkesutbildningar och reformera universiteten så fler läser utbildningar där kompetensen är efterfrågad på arbetsmarknaden.
- Öka forskningsinvesteringarna med 1 procent av BNP. I stora delar av världen ökar satsningarna på forskning och utveckling, i Sverige minskar dem. Svensk forskningspolitik präglas av bredd i stället för spets och många företag upplever att de statliga satsningarna brister i relevans.
- Reformera bostadsmarknaden – som är ett tillväxthinder många företag vittnar om – framför allt genom friare hyressättning.
- Korta tillståndsprocesserna som hindrar många av de investeringar som är nödvändiga för att näringslivet ska kunna ta ytterligare steg för att minska utsläppen. Sverige förlorar idag investeringar till andra EU-länder där tillståndsprocesserna tar hälften så lång tid som här.
En bred majoritet i riksdagen inser att ett konkurrenskraftigt och växande näringsliv är direkt avgörande för Sveriges välstånd. När inflationen ändå är på väg ned finns det därför ingen anledning för finansministern att agera riksbankschef. Tillväxtfrågorna är avgörande för Sverige, det är hög tid att regeringen skiftar fokus.