Replik
"Nej till vindkraft löser inte grundläggande problemen" NT 13/5
Detta är inskrivet i FN-konventionen, så kallad Århuskonventionen, som Sverige har undertecknat. Konventionen betonar allmänhetens deltagande i beslutsprocessen. Det bör innebära att kommunpolitiker hämtar in åsikter från allmänheten och då främst från de närboende.
Holmens vindkraftsprojekt i norra Östergötland har krympt från 77 till 10 verk. Försvarsmakten sade nej till ett 30-tal verk och Finspångs kommun har aviserat att använda veto mot de verk som var planerade i Finspångs kommun. Jag antar att Finspångs kommunpolitiker har hämtat in synpunkter från kommuninvånare innan sitt beslut om att använda vetot. I vilket fall har protester från kringboende uteblivit.
I Norrköping har partierna SD, L och M kommit fram till att de vill använda vetot mot planerna av industriell vindkraft i Simonstorp främst av hänsyn till de närboende i området.
De andra partierna S, KD, C, MP och V har aviserat att de inte är negativt inställda till planerna. Jag undrar hur dessa partier har hämtat in vilka åsikter de berörda kommuninvånarna har i frågan? Enligt dagens kunskap är det de boende inom åtminstone tio kilometers avstånd från vindkraftverk som bör räknas som närboende.
Det innebär att vissa boende även i Finspång och Katrineholm blir påverkade av beslut som tas av politiker i Norrköping. Frågan går i första hand till Olle Vikmång (S), Eva-Britt Sjöberg (KD), Karin Jonsson (C), Robert Nordman (MP) och Nicklas Lundström (V).
I dag finns det en stor folkrörelse av protester överallt i Sverige där det planeras industriell vindkraft. Utan lokal acceptans bortser beslutsfattare från de demokratiska principerna vilket har redan lett till starka reaktioner, känsla av vanmakt och civil olydnad. På senare tid har vindkraftsparker utsatts för både blockader som hindrar byggen och skadegörelse. Detta är exempel på hur människor kan agera när de fråntagits sin demokratiska rätt att kunna påverka i beslutsprocessen.