Så såg det ut innan introduktionen av det storskaliga kalhyggesbruket. Men förlusten av särskilt värdefulla och artrika skogar är nu mycket omfattande, och det sker i en mycket hög hastighet.

De svenska avverkningsnivåerna i skogen har varit exceptionellt höga under senare år, på nivåer över 90 miljoner skogskubikmeter varje år. Effekterna är mycket påtagliga i skogslandskapet.

På torr myndighetssvenska, i den senaste utvärderingen av miljötillståndet i skogen, sänder Skogsstyrelsen upp en nödsignal: ”Förlust av naturvärden som inte går att återskapa under överskådlig tid har i analysen identifierats som ett problem av särskilt brådskande karaktär. Att säkerställa att kvarvarande skogar med mycket höga naturvärden bevaras är avgörande och behöver hanteras skyndsamt”. 

Vi håller alltså på att avverka våra sista kvarvarande naturskogar. Men trots åratal av nödrop från forskare och myndigheter har regeringen ännu inte lagt fram några åtgärder för att stoppa utvecklingen. Nyligen presenterades direktiven till en ny skogsutredning, som ska lägga fast framtidens skogspolitik. 

Utredningen ska fokusera på att öka tillväxten i skogen. Men inte en enda gång har vi misslyckats med produktionsmålet. Varje år har vi däremot misslyckats med miljömålen. 

De överhängande hoten mot skogarnas liv, som utarmad biologisk mångfald och klimatförändringar, enorma brister i miljöhänsyn, och kalavverkning av de sista resterna skog med riktigt höga naturvärden, nämns inte med ett ord. Istället vill regeringen ha mer av samma typ av storskaliga kalhyggesbruk som lett fram till det allvarliga läge vi har idag. 

Redan idag avverkar vi i blindo, på grund av att det inte finns tillräckliga kunskaper om var höga naturvärden i skogen finns. I utredningsdirektiven står nu att regeringen vill undersöka hur man kan ta bort kravet på avverkningsanmälan, och låta kalhyggen stora som fem hektar ske utan någon som helst granskning. De här, och många fler av förslagen, gör oss djupt oroade. 

Det som nu står på spel är bokstavligen de sista fläckarna naturskog på kartan, i ett hav av kalhyggen och plantager. Miljöpartiet kräver att regeringen svarar på hur den här utvecklingen ska kunna vändas. 

Det är uppenbart att det behövs en ny inriktning på skogspolitiken. Det krävs en övergång till skonsamma och varierade, naturnära skogsbruksmetoder och en accelerering av skyddet av de sista naturskogarna.

Ett skifte till hyggesfria metoder är på gång, men det kommer underifrån. Frågan är nu hur vi kan underlätta för alla de svenska skogsägare som vill vara med i den omställningen. Det hade varit en relevant fråga för utredningen att titta vidare på.