Hur länge ska vården fortsätta att halta?

Norrköpings kommun ligger fyra från botten i sämst betalda undersköterskor enligt Kommunalarbetaren nr 3 2022.

Vi undersköterskor vill bli delaktiga, lyssnade på och respekterade för det arbete vi gör, skriver Therese Bardun Cronström LpO.

Vi undersköterskor vill bli delaktiga, lyssnade på och respekterade för det arbete vi gör, skriver Therese Bardun Cronström LpO.

Foto: Anders Wiklund / TT

Debatt2022-05-09 19:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skillnaden är bara 296 kronor mellan Norrköping och den sämst betalande kommunen. Dåligt betalt samtidigt som man har scheman med varannan helg och massor av kvällar gör att det är svårt att attrahera, rekrytera eller behålla befintlig personal.


Scheman på särskilt boende/hemtjänst med många kvällar på raken görs enligt bemanningshandboken och av personer som inte har en aning om hur personalens livspussel ser ut gör inte attraktionskraften bättre. Schemat kan och bör personalgrupperna lösa själva om de får förtroendet, både med enhetens och sitt livpussels bästa i fokus. 

Dessutom används personalens erfarenhet och engagemang. 


Vi undersköterskor vill bli delaktiga, lyssnade på och respekterade för det arbete vi gör. Men att bara lyssna på oss och sedan faktiskt strunta i vad vi framför är respektlöst. Jag vet att politiker har haft möte med undersköterskor, men vad hände sedan? Personalen vill inget hellre än att göra att bra jobb men när det redan är lågt till tak och det saknas personal pga sjukdom eller vård av barn finns det ingen luft i systemet. 

Man får med hjälp av prioriteringslistor göra det som är viktigast till exempel mat och mediciner. Florens Nightingale är faktiskt död sedan länge och vi som jobbar idag vill ha förutsättningar till ett hållbart jobb och liv.


Det pratas om kontinuitet för vårdtagarna, var finns den när man ska springa mellan våningar och enheter för att täcka upp vid frånvaro, eller för all del, täcka upp för att vårdbehovet plötsligt ökade. Dessutom ska demensvåningar ha så lite personalgenomströmning som möjligt. 

En demenssjuk människa blir orolig vid många personalbyten. Vi ska visst läsa oss till saker och ting, om det nu finns tid till det. Det är dock oslagbart med personal som känner till personen bakom demenssjukdomen, och som har utbildning om demenssjukdomar, för det finns flera varianter. Men även äldre som inte har sjukdomar, utan bara blir äldre, vill också slippa detta eviga frågande. De känner trygghet i att vi vet hur de vill ha det. 


För att vård och omsorg ska bli bättre tillsätt personer som faktiskt har arbetslivserfarenhet och kunskap i nämnder som beslutar om samhällsviktiga frågor samt gör personalen på golvet delaktiga.