Länsstyrelsen har i två ärenden på senare tid fattat beslut som tydligt begränsar möjligheten till företagande och bebyggelse för boende i Söderköping. 

Länsstyrelsen har inte kunnat godkänna kommunens detaljplan för bebyggelse på fastigheten Löjan, korsningen Viggebyvägen/Hjälmsätergatan. Det ställningstagandet grundades på att det inte var tillåtet att ta bort de björkar som växte där. Länsstyrelsen ansåg att dessa träd, fem till antalet på en villatomt, utgjorde en skyddsvärd allé. Länsstyrelsen lutar sig härvid på Naturvårdsverkets bestämmelser ”träd längs en väg, enkel eller dubbelsidig om minst fem träd, är en allé”. 

Det skall dock framhållas att det trots definitionen varit möjligt för Länsstyrelsen att tillåta borttagandet av träden. En kuriositet i sammanhanget är att Jordbruksverket anser att en allé omfattar minst sju träd. För oss är det svårt att förstå att statens båda myndigheter har olika definitioner av vad som utgör en allé, men det är som man säger en annan pilsner. Ärendet är överklagat till Mark och miljö-överdomstolen.

 
I det andra ärendet, som begränsar företagandet, har som vi kunnat läsa i NT, hur länsstyrelsen efter överklagande upphävt bygglovet för inglasningen av Söderköpings Brunns veranda. Länsstyrelsen åberopar som grund att inglasningen förvanskat byggnaden och att den skett ovarsamt. Det torde stå klart för alla som betraktar verandan att inglasningen tillkommit senare. Lika klart kan betraktaren tänka bort inglasning och förstå hur byggnaden var ursprungligen. Inglasningen har skett på sätt att byggnaden i alla delar är opåverkad, inget har rivits eller förändrats. 

Vi har med det sagda svårt att förstå påståendet att byggnaden är förvanskad. Vi kan inte heller utifrån vår begränsade kunskap om byggande anse annat än att inglasningen är varsamt utförd. Brunnen har genom inglasningen möjliggjort verandans användning hela året. Besökare kan i genuin miljö ta del av brunnsträdgården även vintertid. Brunnens värde och betydelse för Söderköpings besöksnäring året runt har under senare år genom varsam renovering ökat vilket självklart inte ska ge Brunnen frikort att inte följa regler. Men beträffande inglasningen anser vi att reglerna följts och hoppas att Mark och miljödomstolen i detta fall rättar till Länsstyrelsens beslut som vi tycker andas klåfingrighet.

Det vi eftersträvar är att mellan behovet av utveckling och de lagar som syftar till bevarande, sker en prövning med rimliga proportioner. Vi tycker inte så har skett i refererade tillämpningar.